Pick me up

Morgnarna är svåra nu. Eller ska vi säga, de går inte alls. Jag stiger inte upp, jag är för trött, och sedan känns allting lönlöst. Det är det där förbannade svart-vita tänkandet. Igår tror jag att jag steg upp 14. Allting var monster.

Idag försov jag mig. Igen. Vaknade 11.30. Suckade djupt och ville bara skita i allt. Men på något mirakulöst sätt steg jag ändå upp, klädde på mig, sprayade upp min lätt lila kalufs (sånt händer) och for iväg till kontoret.

... Och allting blev så mycket bättre. VARFÖR ska det vara så svårt att ta sig upp då allt är lättare här. Jag har fått gjort typ en hel dags arbete på fem timmar, jag har ätit morgongröt klockan 12, och jag har fått organiserat upp mitt liv. Plus blivit glad över potentiellt nytt arbete via en avståndskollega. och klagat över sovrutiner med en arbetsplatskollega. Sånt som gör att man orkar.

Nu ska jag iväg och träffa VilleminVille, och kanske köpa överprisad djungelsaft och handla glitter och sminkpenvässare. För sånt gör också att man orkar.

Foto från Helsingfors Pride 2017