Offentlig

Om man googlar mitt officiella namn hittar man rätt snabbt information om mitt jobb, min titel, mina arbetsuppgifter. Mitt LinkedIn (om Inked Linn, som M nån gång skojade), med åratal gamla beskrivningar. Man hittar också min Språkbruk-artikel om bullterminologi, HS:s artikel om hur jag tagit avstånd från the terfinator Rowling, Yles artikel om rollspel, och en eller ett par omnämnanden på finska polyamoriföreningens hemsida, där jag ännu rent officiellt innehar ett par ansvarsuppdrag.

Om man följer mig på sociala medier kan man också se en skymt av min tyska ankarpartner, min danska flickvän, och ett större antal lajvande vänner. Mera bullar och macaroner, svampäventyr, balettframgångar, köruppträdanden och fester, insikter om personliga pronomen. Det är mycket som aldrig kommer synas där, såsom mina meltdowns, mitt telefonberoende, mina skriverier, eller mitt nu 10 år gamla förhållande med andra M, som jag aldrig riktigt haft något som helst behov av att skylta om.

Men ibland har jag ett behov av att få vara offentlig, och det behovet är så fyllt just nu att jag nästan spricker. Jag får liksom vara hela mitt jag, sträcka ut armarna och ropa:

"Titta, vad jag ÄR".

Arvid Mörne

Like her bookshelves

"Det går bättre nu", 
säger hen högt, som för att intala både sig själv och omgivningen.

Men det går också bättre nu.
Nu, när urberget slutat mullra, och jag vet vart mina vägar leder.
Jag känner mig uppfylld av något jag sällan känt,
ett hopp och en känsla av att vara nog.

Just nu, med soundtracket från Änglagård, och med doften av dig i min säng,
går det bättre nu,
för en gångs skull,
framåt,
orädd.

Jag tar tillbaks det, igen

 För snart ett år sedan skrev jag såhär;

Jag slutade, åtminstone för nu, att åka regelbundet till Tyskland, och även det är fortfarande lite svårt att tala om. (23.12.2025)

Idag åker jag tillbaka till Tyskland, och det är inte längre något jag vill hålla tyst om. Jag vill skrika det över taktopparna, och skriva det med permanenttusch över mitt ansikte. Jag vill hälsa fuktiga Europa tillbaka i mina lungor och låta rosengården fylla alla mina sinnen.

Det har varit en oerhört emotionell sommar. Men kanske, bara kanske, har jag lyckats hitta spillrorna av mig själv. 

Slutet av ett år

Slutet av 2025 närmar sig, och jag skrev sist i maj. Ironiskt då, finns det andra saker (andra människor) jag senast gjort (träffat) i maj. Men det har hänt sanslöst mycket, och även om jag inte längre ursäktar mig för att jag inte längre bloggar aktivt, så kanske det känns bra för själen att summera eller ens lista några saker som skett under andra halvan av det här året?

Jag involverade mig själv i ET, och det har varit otroligt, otroligt givande och fint. De kommande tre månaderna blir riktgivande för hur mina kommande två år kommer se ut. Kanske kommer jag ha två jobb framöver, kanske inte. I vilket fall som helst är jag snart ägare i ett aktiebolag av lajvare för lajvare, och i framtiden kanske jag kan jobba med lajv. Tänk det. För att jag var "in the room where it happened" (mer specifikt i Keltsu under Ropecon). Via det har jag lärt känna andra i coreteamet bättre, och fått en massa fin feedback och beröm för saker jag gjort och det har varit som honung för en förkyld själ.

Jag har, herregud, gått dirigentkurs. Och här i lördags inlett en julkonsert med min egen kör, med att dirigera två inte helt enkla stycken, och de gick bra. Det har varit sjukt intressant och också roligt, och stundvis också lite stressigt och jobbigt, men i första hand roligt. Mycket mer krävande än jag skulle ha trott, jag ser på dirigentskapet på ett rätt så annorlunda sätt nu. Så tacksam för Emmi som höll kurs åt oss, och för styrelsen, och för mina medsångardirigenter. Och för att mamma kunde komma till Helsingfors och se och höra. Och sen ännu till, herregud, utsåg min kör mig till årets körsångare. Så full av kärlek är jag <3

Jag åkte på 1913 under sommaren, och lärde känna folk där bättre. Det är fortfarande lite nytt och pirrigt och jag vill inte säga mer än så. Jag slutade, åtminstone för nu, att åka regelbundet till Tyskland, och även det är fortfarande lite svårt att tala om. Jag valdes till ordförande för Eloria här för en dryg vecka sedan, och även det är en ära. Jag började dessutom skriva mitt första lajv, minilajvet Hippan!, som verkar gå av stapeln i mars.

Jag började dansa på tåspetsarna, och tappade ironiskt nog lite av min balett-mana i samma veva. Det har varit en rätt tung höst, och det kanske förklarar saken. Jag har också fortsatt gymma, och stretcha. Jag har läst, en liten aning. På jobbet har jag fått mer ansvar över IT-saker. Jag besökte Tallinn med M igen. Jag besökte A i Odense en helg. Jag åkte till Polen med J och K och L och rymdlajvade i flera dagar! Det har minsann varit ett halvår.

Jag tar tillbaks det

Jag hade tänkt skriva i vår.
Jag hade tänkt läsa också.

Istället har jag hanterat. Jobbapati, viktuppgång, kördrama, sömnbrist.
Uppbrott och folkmord och krig.
Allt på sin egen skala.
Jag hanterar 24/7 och det har inte funnits plats för att läsa eller skriva vad jag ville.

Istället har jag skrivit
policyer
serverstrukturer
regeluppdateringar.
Försökt skapa nån form av stomme som kan hålla mig stående
när allt annat fallerar
Byggt muskler så jag ska kunna bära mig själv
För ingen annan gör det åt mig.

Så jag tar tillbaks vad jag sa om att läsa och skriva i vår.

Eller Nej,
Jag har läst
vänners lament
nödrop från Gaza
men också
inbjudningar till sommarfester
tackmeddelanden fyllda av kärlek
och skrivit
"Game on, Satan"
"Vill du gå på lunch?"
"Vi måste prata".

Jag ångrar inget
Men jag önskar saker varit annorlunda.

Hålen som gör ont

Min svägerska förundrade sig häromveckan över hur jag
"känner hela världen"
har så många vänner
hinner överallt

Det som ingen ser är
hur jag målar över ensamhet med aktivitet
kör träning dans regnbågsaktivism mer kör
otaliga timmar av att stirra på obesvarade meddelanden
den oanvända extra tandborsten i mitt badrum

Vill inte underskatta vikten av vänner
(underbara underbara vänner)
men nån gång
bara ibland
önskar jag
att du hade tid
för
mig

Varför är män

 Varför måste man vara så jävla upplyst, jag skulle bara vilja äta amerikansk glass. Varför måste jag hålla mig själv uppdaterad, då mitt flöde ger mig livs- och dödsångest. Varför försöker jag göra mitt bästa att inte förstöra planeten då min granne i samtliga vädersträck flyger till jobbet två gånger om veckan. Varför röstar jag ens, då regeringen inte faller. Varför lyfter jag vän efter vän som mår dåligt, då inga män nånsin behöver stå till svars.

Varför. Varför alla dessa fucking men. 

Ett försök till att sätta upp mål för året

År 2025 har inte börjat särskilt spritt språngande, kan man säga. I väster sitter en spritt språngande galning på makten, en avlägsen bekant valde till mångas förstumning att lämna jordelivet, de sociala plattformarna jag trivs bäst på tar aktiva steg mot fascism och hat. Och januari är nu i sig inte den mest upplyftande månaden av året. Men man gör så gott man kan. Siktar framåt. Bygger murar åt en del håll, river ner dem på andra, och skapar en så gemytlig samvaro som möjligt i byggdammet.

År 2025 vill jag gärna

• Läsa. Jag siktar på det här varje år, men har sällan någon riktig plan för det. Nu vill jag genuint försöka korta ner åtminstone en del av min skamhög av böcker på nattduksbordet. Jag kommer aldrig komma igång med skrivandet om jag inte också tar itu med läsandet på allvar. Jag GILLAR ju att läsa.
• Träna. Fortsätta som jag gjort, om det bara fortsätter gå bra! Jag mår hemskt bra av min nuvarande gymrutin, som för all del kanske kunde finslipas lite, för just nu är mina pass lite långa. Därtill skulle jag verkligen jättegärna försöka springa lite oftare - på sommaren går det fint, men utanför löpsäsongen märker min mentala hälsa av att jag inte springer, och det skulle jag hemskt gärna undvika.
• Dansa. Jag njuter så av baletten, och i höst kommer jag att påbörja mitt femte år. Med lite tur och rätt mycket ansträngning kanske jag också kommer kunna börja dansa med tåspetsskor i höst, vilket jag ser löjligt mycket fram emot. Även om man nog knappast kan kalla det första sådana året för "dans" :)
• Sova. Det här handlar egentligen om att jag vill tillbringa mindre tid åt att stirra på min telefon, men det är inte bra att ha inte-mål som mål, så därför kallar jag det här att sova - för jag sover för lite, och jag kunde mycket bra tänka mig att lägga den överflödiga tiden åt att sova istället.
• Se till att umgås med vänner. Göra planer. Anstränga mig för att se till att de faktiskt händer. Vem vet när det inte längre går att umgås. 

Till minne av Kai Simon

"Dette er en ode 

til de gutta

og de jentene som måtte gi tapt 

i kampen mot mørket

for de var fine folk

de der helt fremst i frontlinjen 

så ble det for mørkt der

og det er for dem vi skal slåss

med lysbrytere festet på knokene

for vi kan ikke ha det sånn

at svarte natta bare skal valse rundt

og ta for seg"

 - Trygve Skaug

Det här är ett ode

till de människor som fick ge upp

i kampen mot mörkret

för de var fina människor

de som stod

framom främsta linjen

när mörkret blev för mycket

och det är för dem vi ska kämpa

med ljusbrytare på knogarna

för vi kan inte ha det så

att den svartaste natten

bara ska kunna valsa in

och ta för sig

- Trygve Skaug

(Övers LM)

This sparks christmas joy, 17.12.2024

Den här julen fokuserar jag på sådant som gör mig lycklig, istället för att ge utrymme för sådant som gör mig nedstämd, bitter eller ångestfylld.

Jag har tänkt se julfilmer - de kan ha jultema eller inte. Ensam hemma, Hook, The Polar express. Jag har tänkt fylla mina mellandagar med balettdans, eftersom jag har tid, och dessutom har massor med ersättningstimmar som jag borde använda upp. Jag har tagit ett par dagar ledigt för att kunna vila ut, och jag har lämnat dem tomma, för att jag kan. Jag har redan bakat lussekatter att föra ut till vänner, och jag har planer att baka mer - för jag har lyckligtvis många vänner. Jag har tänkt spela julmusik och kanske baka pepparkakor och göra kålrotslåda och kryddkaka sedan köpa det mesta av resten. Jag har planerat in en julig temakväll med nya vänner och hoppas att det ska bli av, för jag tänkte klä ut mig till söt ren, bara för att jag kan. Jag hoppas på mer snö och frost och tända ljus och snöänglar och distanssamtal till Tyskland. Julbastu och god mat och sällskap på julafton.

Jag ska inte fokusera på saker jag önskar var annorlunda.