Ett försök till att sätta upp mål för året

År 2025 har inte börjat särskilt spritt språngande, kan man säga. I väster sitter en spritt språngande galning på makten, en avlägsen bekant valde till mångas förstumning att lämna jordelivet, de sociala plattformarna jag trivs bäst på tar aktiva steg mot fascism och hat. Och januari är nu i sig inte den mest upplyftande månaden av året. Men man gör så gott man kan. Siktar framåt. Bygger murar åt en del håll, river ner dem på andra, och skapar en så gemytlig samvaro som möjligt i byggdammet.

År 2025 vill jag gärna

• Läsa. Jag siktar på det här varje år, men har sällan någon riktig plan för det. Nu vill jag genuint försöka korta ner åtminstone en del av min skamhög av böcker på nattduksbordet. Jag kommer aldrig komma igång med skrivandet om jag inte också tar itu med läsandet på allvar. Jag GILLAR ju att läsa.
• Träna. Fortsätta som jag gjort, om det bara fortsätter gå bra! Jag mår hemskt bra av min nuvarande gymrutin, som för all del kanske kunde finslipas lite, för just nu är mina pass lite långa. Därtill skulle jag verkligen jättegärna försöka springa lite oftare - på sommaren går det fint, men utanför löpsäsongen märker min mentala hälsa av att jag inte springer, och det skulle jag hemskt gärna undvika.
• Dansa. Jag njuter så av baletten, och i höst kommer jag att påbörja mitt femte år. Med lite tur och rätt mycket ansträngning kanske jag också kommer kunna börja dansa med tåspetsskor i höst, vilket jag ser löjligt mycket fram emot. Även om man nog knappast kan kalla det första sådana året för "dans" :)
• Sova. Det här handlar egentligen om att jag vill tillbringa mindre tid åt att stirra på min telefon, men det är inte bra att ha inte-mål som mål, så därför kallar jag det här att sova - för jag sover för lite, och jag kunde mycket bra tänka mig att lägga den överflödiga tiden åt att sova istället.
• Se till att umgås med vänner. Göra planer. Anstränga mig för att se till att de faktiskt händer. Vem vet när det inte längre går att umgås. 

Den ena foten framför den andra

Sandra föreslog häromveckan, att då jag i framtiden skriver mina memoarer kommer det här kapitlet heta "Sommaren i Stockholm". Jag tyckte det lät fint. Sen insåg jag att inte skrivit något alls under hela sommaren. Nå. Varken sommaren eller Stockholm har hunnit ta slut än. Jag drar mig dock till minnes vad jag i våras skrev om att jag hoppades jag skulle hinna med under min Stockholmsvistelse. Så, här kommer en redogörelse med det som bakgrund.

• Minst en badstrand. Ja, det har jag klarat med råge! Min närmaste badstrand har jag besökt åtminstone tre gånger, utöver det har jag besökt två andra badstränder inne i Stockholm, en på Blidö, en på Utö och... typ en på Fjäderholmarna.
• Minst en bok. Yes! Jag har, idag, läst ut exakt en, "Tillbaka till henne" av Sara Lövestam. Därtill har jag också fått en bok (och köpt ett mönsterhäfte) men den har jag inte hunnit börja på.
• Springa minst 10 km i sträck. Det gjorde jag för ett par veckor sedan. Med bra tid dessutom!
• Jag ville vandra. Det här har jag misslyckats med. 
• Jag ville testa minst 3 nya glassorter. Haha, det klarade jag ju av tre gånger om typ första veckan. Så mycket glass som jag ätit i sommar kommer det kräva ett helt eget inlägg. Och jag kan meddela att olivoljeglass var intressant, men inte en favorit.
• Jag ville besöka Skansen, Gröna Lund och Vasamuseet. Well, jag har nu årskort till både Vasamuseet och Skansen, men Gröna Lund har bortprioriterats. Jag räknar det ändå som goda prioriteringar och val. Och som Sandra och jag vet har jag alltid en val.
• Jag ville "gå omkring på stan och äta ärter och jordgubbar, och picknicka i parker. Och dricka öl på otippade uteserveringar". Alltså, typ? Ärter är tydligen inte alls en grej här, däremot nog vattenmelon. Så, man tar seden dit man kommer. Gått omkring på stan har jag gort helt lagom mycket. Lärt känna kollektivtrafiken och så, gråtit på metron och lyssnat på de hemlösas historier och saknat spårvagnar. Picknickar har jag dock saknat, det hinns eventuellt med än, men ett lagom antal öl på otippade utserveringar känns som ett ja, done.
• "Leva i nuet och vara mindre fäst vid min telefon" - Nä vet ni, den här är en fail. Stundvis ja, sure. Men överlag dras jag nog med samma personlighetsbrister här som hemma.

Utöver de saker jag bloggade om sist hade jag också andra planer, och av dem har följande blivit gjorda:

• Jag har gått på gratismuseer - ett friluftsmuseum i gamla Uppsala, samt medeltidsmuseet och medelhavsmuseet i Stockholm. Fina pipor.
• Jag har besökt skärgården, både på Blidö och på Utö. Otroligt fint.
• Jag har besökt Uppsala lite snabbt, sett kyrkan där och de gamla gravhögarna. Samt klappat höns och tuppar och lillebror och snart höggravida svägerskan!
• Jag har paddlat kajak lite snabbt!
• Jag har druckit glassdrinkar både i eget kök och på uteservering
• Jag har sett högvaktsbytet på slottet
• Jag har gått på SF-bokhandeln
• Jag har gått på finmiddag, två gånger till och med!
• Jag har sytt en underklänning och gjort klart en överklänning i linne inför MTV
• Jag har gått på ett bröllop med M som avec
• Jag har gått ombord en ostindiefarare!
• Jag har gjort trerätters parmiddag

Saker som jag skippat från den inofficiella listan var att grilla på innergården (för varmt!), gå på brunsch (överflödigt) och ett besök på Sandemar (tidsbrist..?).

Sommaren fortsätter ju dock, det är bara början av augusti, och Stockholm lär väl finnas kvar även om jag själv rest härifrån om en vecka. Planen är att ta färjan från Nynäshamn till Visby på måndag och sedan tillbaka samma veckas söndag. Sedan åker min Vikingfärja hem till Helsingfors samma kväll. Jag gick ju dock och drog på mig pandemibobban förra helgen, och det känns som allt är uppe i luften. Av en eller annan orsak. Vem vet vad som händer, jag minst av alla. Just nu är det, som en gång i tiden, en förbannad jävla timme i taget, tills jag fått fatt i någon form av normalitet igen.

Jag vill åka hem.

Sommarmål

Min arbetsdator är vid datorakuten (dvs. nere i källaren hos IT-killarna, och ja, de är mig veterligen alla killar), och utan dator kan jag inte åstadkomma så mycket vettigt, så jag flummar om sommaren i Stockholm.

- Jag vill besöka åtminstone en badstrand. Gärna fler.

- Jag vill läsa ut åtminstone en bok. Det må låta som ett löjligt lågt mål, men jag känner mig själv och min målsättning.

- Jag vill springa minst 10 km, åtminstone en gång. Det är inte ens jättemycket med mina mått mätt, så det ska jag nog klara av.

- Jag vill vandra. Jag vet inte ens om jag klarar av att sätta ett mål här. Men jag vill vandra, gärna också skaffa ordentliga vandringsskor.

- Jag vill testa minst 3 nya glassorter! Gärna knäppa sådana, som ros-viol eller olivolja eller nåt (he ryktas på byin att olivoljeglass är the shit).

- Jag vill besöka Skansen, Gröna Lund och Vasamuseet.

- Jag vill gå omkring på stan och äta ärter och jordgubbar, och picknicka i parker. Och dricka öl på otippade uteserveringar.

- Jag vill leva i nuet och vara mindre fäst vid min telefon.

Lärdomar från Östersjön

Nu i helgen är det sex månader sedan jag träffade min pojkvän. Det känns ganska knäppt, eftersom det känns som om det var alldeles nyss, samtidigt som jag börjar ha svårt att tänka mig livet före det. Om några timmar kommer jag åka till Åbo för att än en gång hoppa på Vikingfärjan till Stockholm. Det var inte meningen att 6-månadersdatumet skulle infalla på ett veckoslut som vi är tillsammans (vilket hittills varit ungefär var tredje-fjärde veckoslut), inte heller att mina sista dagar som hobbitbarn (dvs. 33-åring) skulle tillbringas utomlands, men det känns egentligen ganska fint. Jag har kommit att gilla färjelivet. Jag behöver inte särskilt mycket utrymme, men däremot nog några kvadratmeter tystnad där jag kan dra mig tillbaka och vila.

Det här blir förresten sista helgen på ett tag, eftersom både jag och pojkvän kommer ha rätt så bråda vårar; han ska skriva avhandling och jag ska försöka jonglera anställning och frilansjobb. Nästa gång jag korsar Östersjön blir det därför tillsammans med Moony i juni, då vi flyttar till staden för två månader. Jag hittade en lägenhet redan i februari, och den är otroligt fin och så väldigt min! Jag ser redan fram emot det, och redan nu har jag packat med mig en extra väska med sommarkläder som jag kan dumpa hos pojkvän i väntan på sommaren. Jag och kissekatt kommer bo i Hammarby Sjöstad medan jag hyr ut min lägenhet i Malm, och vistelsen avslutas med att jag åker till Medeltidsveckan för första gången på 10 år.

Men före det har vi 2 månader av vår kvar. Om man nu kan kalla det här *blänger ut genom köksfönstret* för vår. Jag har tänkt springa, sjunga, dansa och skriva så mycket jag kan för att få dagarna att gå. Och samtidigt njuta av nuet, och inte sitta och sukta efter nästa Vikingfärja.

Men ja, det här har jag lärt mig av de senaste 6 månaders klippkort hos Vikingline:

• Svenskarna bar inte masker i december, och de gör det GARANTERAT inte nu längre.
• Färjebussarna i Sthlm går inte. Trots det fortsätter Vikingline att sälja biljetter till dem, och man får inte pengarna tillbaka för dem.
• Man ska inte räkna med att kunna jobba på färjan om man behöver wifi.
• Får man en allergisk reaktion så kostar ett läkarbesök vid närmaste vårdstation i Sverige ynka 200 SEK om man har med sig sitt sjukförsäkringskort. I alla fall i mitt fall!
• Det är ofta billigare att köpa kryssningsbiljetter och bara utnyttja ena vägen än att köpa reguljärresor. Det här är rätt känt, men jag påpekar det ändå.
• Mitt nätverk av kattvaktare i Helsingfors är FANTASTISKT. Miku, Miika, Lotta, Jenna, Henkka, Zacharias, ni är guld värda.
• Viking line har de facto inget klippkort.

2021, en sammanfattning

Fritid

• Jag deltog i en enda körövning, och antagligen blir det den sista övningen någonsin i den här kören, eftersom Guffen verkar gå i graven nu. Länge leve Guffen!
• Jag fortsatte springa för min mentala hälsa, åtminstone då vädret var sådant att jag ville springa. På våren sprang jag FEMTON KILOMETER i sträck en gång.
• Jag och Sandra debatterade i Vasabladet och kallades fula saker av en sannfinländare. Win!
• Jag började dansa balett, något jag tänkt fortsätta med såvida pandemin tillåter!
• Jag for på ett enda lajv, Redemption. Och vilket lajv.

Relationer

• Jag sade farväl till Padfoot i april. Det var väntat, men ändå sorgligt.
• Jag sade mera utdragna farväl till andra personer i mitt liv, förälskelser som inte ville bli något mer än så och drömmar som var orealistiska. Jag är glad för den tid jag hade dem i mitt liv, på det sätt de var i mitt liv!
• Jag och M gick slutgiltigt skilda vägar, vilket nog borde ha skett mycket tidigare. Så kan det gå då två personer säger att de vill fortsätta försöka, men bara en av två verkligen gör något.

Mental hälsa

• Jag gick i korttidsterapi för min ätstörning, kände mig oerhört bekräftad och fick en del lärorika insikter
• Jag började reda ut en eventuell BPD-diagnos (just nu är domen "misstänkt BPD")
• Då jag i december gjorde BDI (för säkert 20:e gången i mitt liv) fick jag resultatet fyra (4). Woah.

Resor och evenemang

• I januari reste jag till Lappland med vänner. Det var superfint och otroligt roligt.
• Jag var i Vasa fyra gånger, vilket känns som ett vettigt antal besök norröver!
• Jag var på en fantastisk, två dagar lång möhippa på sommaren.
• Jag åkte på mitt livs tionde KP i Norge. Det var världsomvälvande.
• Jag tänkte skriva att jag var i Sthlm två gånger, men det vore mer korrekt att säga att jag kommer att ha varit i Sthlm två gånger.
• Jag tog kanske 10 coronatest, varav 4 officiella och resten hemtest. Jag hade inte covid, men jag var berättigat orolig ett par gånger, varav en av de gångerna ledde till att jag helt tappade förtroendet för en vän.

Sådär överlag... har det varit ett rätt tungt år. Jag skulle kunna flumma ihop något om självinsikter och lärdomar, men ärligt talat handlar det nog mer om att jag varit för trött för att acceptera folk skit. Och där ingår min egen skit, jag är folk. Fast rätt mycket har det ändå handlat om andras skit. Sagt hejdå till en massa saker och varelser. Men jag har också börjat med nya saker och lärt känna nya människor, och det är jag oerhört glad över. Jag tror jag bara kommer vara lite mer petig med vem och vad jag släpper in i mitt liv framöver.

Corona, vecka 7: Distans-allt

Jag satt vid frissan i måndags och småpratade om allt som man numera gör på distans, som man inte nödvändigtvis ens tänkt på tidigare (om man nu inte t.ex. har ett långdistansförhållande eller så). Här är några av de saker jag gjort på distans de senaste veckorna:

- Jobbat. Den här är ju på inget vis revolutionerande, haha, men har ändå krävt en del eftertanke. Jag har till exempel insett att jag inte klarar av att arbeta i vardagsrummet på eftermiddagar, för tankarna flyger genast iväg till städning och katter och spel. Morgnar går helt okej, men på eftermiddagarna Måste jag få sitta i min kontorshörna. Det funkar rätt bra ihop med en sambo som kan sova rätt länge :)

- Yogat. Inte heller det här är väl något nytt - dock är det första gången jag haft tvåvägskommunikation under ett jumppapass som körs över video. Jag är van vid att t.ex. träna pilates till Youtube-videor, men nu har jag alltså mina yogapass en gång i veckan över Zoom. Fungerar rätt bra om man bara ser till att "boka vardagsrumsgolvet"!

- Talat med läkare. Redan en tid nu har det ju varit möjligt att kontakt läkare och sjuksköterskor vid min företagshälsovårdsstation över chat eller video, men inte före nu har jag kommit mig för att testa det. Det var hemskt smidigt måste jag säga, vi förde en trevlig diskussion på blandad svfinska om min inflammerade handled, och jag kunde lätt skicka foton enligt läkarens instruktioner. E-recept och iväg till närmaste apotek bara.

- Haft körövning. Det här var lite spännande, för jag förstod inte riktigt hur det skulle gå till förrän vår dirigent förklarade att alla har mickarna stängda då de sjunger, och att det alltså i princip är som en live-version av att sjunga till en inspelning :) Skillnaden är alltså att vi kan sätta på mikrofonen emellanåt om vi har frågor eller så, men ingen hör vad man sjunger. Känns bra för det sociala, och absolut mycket bättre än ingen övning alls, även om man ju för all del också kan lyssna på stämmor och tralla på egen hand hemma!

- Haft kaffepauser. Det här har blivit en rätt viktig del av mina vardagar, oavsett om det är kaffepauser med kollegorna över Teams eller med rollspelarvänner över Zoom. Att få se ansikten och höra röster är viktigt. Åtminstone för mig.

- Spelat rollspel. För några veckor sedan blev jag introducerad till Pathfinder, och det skedde då över nätet, delvis via hangouts och delvis via Roll20, som är en helt sjukt bra plattform för bordsrollspel, där man kan kasta tärningar, visa kartor, hålla ordning på vems tur det är, och annat sånt. Vem visste att det kunde vara så här enkelt?

- Varit på konferens. Årets Solmukohta ställdes ju in, liksom resten av allt i världen, men en hel del program ordnades ändå med s.k. "watch parties" över Facebook. Och det vart en alltigenom positiv upplevelse! Att kunna kommentera i realtid, samtidigt med andra, det kändes NÄSTAN som att delta på riktigt.

- Bakat. Jaa-a, faktiskt! En vän fyllde år i söndags och firade det med en Remote Birthday Bake-off :) Det gick ut på att hon skickade ut recept och inbjudan på förhand, och sedan var vi väl en 6-7 hushåll som bakade tillsammans, på olika håll ^^ Låt gå att jag bakade havreflarn och inte chai cupcakes som alla andra, för att jag inte hade haft ork att gå och handla, men det var väldigt roligt ändå ^^

Bubblare: Distans-terapi, för det har jag haft på distans sedan januari 2018.
Och distansplanera köksrenovering. Det står på morgondagens schema 8)

Corona vecka 6: Surdegsrot och symaskiner

I dagens HBL fanns det en artikel om vad folk gör numera, då det inte går att vara ute eller träffa folk. Jag tänkte att jag gör min egen variant av den, med hänvisningar till artikelns rubriker.

1. Tittar på TV.
Tja, onekligen blir det mycket Netflix på kvällarna. Vi har snart sett ut Colony, och är inne på tredje säsongen av Peaky Blinders. Under påskhelgen sträcktittade vi Tiger King, bara för att hänga med i diskussionerna (och för att den ju var rätt underhållande). Ja och sen har jag väl nog inte följt med direktsändningar så ofta som nu, typ någonsin.

2. Hamstra toapapper och vikter.
Haha, nä. Please. Däremot har jag köpt en apsnygg yogamatta och lika snyggt yoga block.

3. Vallfärdar till friluftsområden.
Inte precis, nej. Vädret de senaste dagarna har varit supertrist, och före det har ju nu generellt undvikt att röra mig i onödan - promenaderna har gått till butiken och runt i närområdet.

4. Dricker alkohol.
Nå, jaa? Jag känner bryggarmästarn vid 8 bit brewing, och fick därför hemlevererat en låda nörd-öl till dörren för några veckor sedan. Razident evil är sjukt god. Mängden öl jag inmundigat har nu däremot inte varit häpnadsväckande, det kanske gått en 10 öl på en månad?

5. Spelar sällskapsspel och lägger pussel.
Jag lägger inte pussel, men jag har faktiskt spelat brädspel med M en kväll, bordsrollspel över Roll20 en kväll, och en hel massa Witcher 3 på PS4, nu när jag har den möjligheten ^^ Hur sällskapligt det nu sedan är är ju en annan fråga.

6. Håller med varandra.
Hmm. Njää ;) I det här hushållet har det nog blivit något av en intensivkurs i samboende, vilket ju kanske på sina sätt är bra, men det är också stundvis lite tärande. Men, ett bra sätt att lära känna varandras goda OCH dåliga sidor, absolut.

7. Stannar hemma och skonar miljön.
Öh... ja? Kan medge att vi besökt svärföräldrarna i Ekenäs ett antal gånger, och då alltid blivit upplockade. Har lite dåligt coronasamvete för det, men som också regeringen (och min terapeut) sagt - det är viktigt att ta hand om sig själv. Jag vill inte dra mental ohälsa-kortet, men hälsa handlar inte bara om somatiska åkommor.

8. Tvättar och desinficerar händerna.
Jovars. Nu rör jag ju mig inte utanför lägenheten så mycket att det skulle märkas avsevärt, men alltid då, åtminstone. Igår kom det rekommendation från THL:s direktör gällande ansiktsmasker, så jag satte kvällen åt att sy masker åt mig och M. Rätt snygga blev de i slutändan, även om min kusin påpekade att de påminner om en viss scen i A Handmaid's Tale, och jag insåg precis vilken hon menade.

9. Lagar mat.
Jo! Särskilt bakar. Jag har gjort jordnötskex och havreflarn och valnötssemlor, och senast i förrgår tog jag som projekt att försöka väcka Mikaels surdegsrot, som legat i frysen sedan flytten. Det går ju sisådär. I övrigt har det blivit mycket hemmamatlagning förstås, men det har ofta varit M som kockat. Igår blev det batatsoppa med rökt ren. Helt sjukt gott.

10. Läser om coronaviruset.
Jo, nå man kommer ju inte direkt ifrån det här, precis.

Slutligen, några bubblare från mitt eget huvud:
- Läser. Just nu sista sidorna av Glasvaggan samt ett nytt försök på Lyckofällan.
- Yogar. Som sagt.
- Städar och omorganiserar. Köksrenoveringstankarna går höga.

Januari, +6 grader celsius

Idag under terapin kom jag fram till att jag nog lyckats svänga måendet uppåt igen. Jag sover helt svindåligt, men det går rätt lätt att fixa, och jag har svårt att hinna röra på mig så mycket som jag skulle vilja, vilket nu görs ännu svårare av att jag är trött av sömnbristen. Men ja, i mina senaste inlägg har jag skrivit om dåtiden, så nu vill jag vända blicken framåt lite.

Mikael kommer att flytta in med mig i februari. Det är nu kanske (hah) det största just nu. Jag tror inte jag kommer skriva så utförligt om bakgrunder och orsaker, för det är inte helt okomplicerat och jag vill inte riskera att trampa någon på tårna. Vi kan bara konstatera att det är något vi funderat på en längre tid redan, och att omständigheterna är lämpliga för det just nu.

H O N K

Jag är lite nervös, för vi har trots allt ändå bara varit tillsammans i knappt ett år, och det kom på sina sätt väldigt plötsligt, men det är samtidigt något som vi båda vill väldigt mycket, och vi tror att det kommer att fungera. Jag har besökt IKEA och organiserat om mina skåp för att göra rum åt honom, och vi har pratat om vad vi har dubletter av och annat sånt praktiskt och roligt. Vi kommer resa till London tillsammans om en dryg månad, så det kan hända att vi försöker få flytten gjord före det, men vi ska se. Ja, det är ju också en rolig grej i framtiden - vi ska till London ^^

Jag har anmält mig till Werewar, och Disgraceful Proposals. Jag kommer också åka på Solmukohta. Tillsammans betyder det här en Londonresa i februari, en Polenresa i mars och en längre lajvkonferensledighet i april. Mycket skoj! Jag hade tänkt skippa College of Wizardry nu i vår med tanke på att jag ändå kommer vilja åka på nästa episod av Witcher School till hösten, men... det lockade nu bara lite för mycket :3 Dessutom kommer ju mina levnadskostnader sjunka lite, så jaa, jag bortförklarade det eftersom jag har inkomster och själv kan välja vad jag gör med dem.

Jag kom in till Oratoriekören i Helsingfors, och sjunger alltså numera i två körer :) Vi ska se hur det går. Torsdagskvällar och söndagskvällar är numera helgade till sång, och jag tror det blir bra. Jag mår bra av att sjunga, och det här projektet är dessutom urhäftigt - vi ska dirigeras av Sir Karl himself! Imorgon, på den första övningen och körhelgen, får jag veta vilken stämma jag kom in i - dirigenten sa att det blir alt eller tenor, men vågade inte säga vilken av dem.

Tack vare jobbförmåner får jag också lättare tränat numera - jag ska fortsätta med yogan och har dessutom anmält mig till pilates och vattenjumppa. Allt ordnas alltså på mitt jobb, så man tycker ju det borde vara relativt lätt att pallra sig ner några våningar för att träna före/efter arbetsdagen. Verkligen himla smidigt att kunna göra det såhär lätt för sig.

Sedan har arbetet med Fight Like a Girl - feministlajvet jag är med och ordnar - kommit igång. Jag har suttit ett par timmar nu på kvällen efter jobbet och översatt lajvtexter, och mer ska bli klart ännu innan den här helgen är över, men jag börjar vara ganska trött i översättarhjärnan så jag tror det blir lite stretchande och hemmapilates och dusch och sedan kanske ett glas vin och lite scifi före sängen.


Så, för att sammanfatta: Jag har tänkt lajva mer, skriva mer lajv, sjunga mer och röra på mig mer. Jag undrar var jag riktigt ska hitta den tiden. Kanske jag på riktigt kommer lyckas lägga mindre tid på sociala medier? Och sen litar jag på att jag kommer sova bättre och känna mig tryggare med Mikael närmare intill mig i vardagen <3 Skål på det, bönder.

And so it goes - 2019

I wanted to write this on FB but decided it would be long for a FB post, so here it is instead, for once in english:

At first I figured I didn't really do much this year. Mainly I just grew further. Then I started thinking...

• I graduated from university with a Master's
• I got a job, got an extension to that job contract and then another one
• I got a loan and bought my own apartment
• I moved to Malmi
• I reached the end of a long relationship and mourned

Those are all big things. On the tops of those things, I also:

• Larped: Witness, Odysseus, CoW, Green Knights and Witcher School. First time ever properly in Finnish, too!
• Travelled: Spent three weeks in paradise on Mauritius with Ville. Trip of my life,
• Stayed in therapy and picked myself apart more than I would have preferred to. Would do it again.
• Met someone amazing who changed my life in many ways.

And many smaller things on top of that. Met new friends, metamours, larpers, colleagues. Sang in several choirs. Interpreted more or less professionally. Came out to my mother as poly and bi. Went on dates with lovely people. Helped another human become a parent. Made exciting, new life plans.

...Wanted to write something grand to end this with, but I can't really even come up with a good enough cliché. Change happens. As in "shit happens". But not all change is shit. I'll leave you with that. Happy New Year!

2018: Toppar och dalar

• Under 2018 bodde jag för första gången ett helt år i Helsingfors, och det känns Så Bra. Varje gång jag varit norröver för att hälsa på vänner och familj har det varit jätteskönt att vara "hemhemma", samtidigt som jag inte vet om "hemhemma" längre är i Vörå.

• Jag lajvade utomlands fyra gånger, och inom landet en gång, för första gången på finska! College of Wizardry 17 var fantastiskt, och antagligen det enda CoW jag i slutändan far på, eftersom jag nu beslutat mig för att sälja min biljett till CoW20. Fight Like a Girl var fenomenalt, och drömmarna om en fortsättning är många. Suffragette var mycket trevligt på många sätt, det med! Dance macabre glömde jag nästan bort, men hela den resan var superbra! Tack för den. David!

• Min första skönlitterära översättning publicerades!

•  Jag började gå i psykoterapi, och har därmed fått motat både depressionen och ångesten i grind på ett sätt som jag inte visste var möjligt! Ännu har jag mycket att arbeta med, men jag blir fortfarande helt paff då jag tänker på hur mycket bättre jag kunde ha mått om jag fått den här möjligheten 10 år sedan...

• Jag skaffade mig ett kontor, kanske det bästa beslutet för hela året! I samma veva har jag också konstaterat att jag utan vidare kan förtjäna mitt uppehälle med min firma, i och med att jag nu har hållts på fötterna i över ett år. Hurra!

• Jag ordnade en hednisk naturretreat tillsammans med vänner och bekanta, och det var mycket lyckat!

• Jag donerade äggceller, en mycket positiv upplevelse (VBL 2.1.2018, håll ögonen öppna)

Det här är väl egentligen helt tillräckligt med prestationer för ett år. Samtidigt känns det som om jag missat en massa viktigheter. Jag har förstås träffat en massa nya vänner, och återfunnit andra. Jag har besökt Helsingfors bokmässa för första gången, jag har besökt lillebror i Uppsala. Jag har varit i Tallinn och i Stockholm. Jag har festat och druckit mig alltför full alltför många gånger. Jag har besökt två olika Pride-evenemang, i Hesa och i Nykaabi. Jag har målat en vägg i silver och grått. Jag har förälskat mig, och blivit både ratad och hjärtekrossad. Jag har dansat med eld inför folk igen.

Jag tror inte jag vill nämna hurdana nyårslöften jag gav för ett år sedan, eftersom jag misslyckades så hysteriskt på de flesta punkterna (förutom eventuellt det där med att blogga mera!). Däremot vill jag gärna lägga upp lite nya löften, som jag i Älvastil (Tack, Sandra) hellre kallar Nyårsmål. Vissa av dem är för all del gamla mål från förra året som tåls att upprepas ;)

• Jag vill fortsättningsvis skriva mer. Under december deltog jag i åtminstone 50 % av årets konstkalenderluckor, och det var inspirerande! Mera bloggar, mera dikter.
• Jag vill läsa mer böcker. Och med tanke på vad min läsdagbok påstår för 2018 kan jag inte vara sämre än i år...
• Jag vill bli av med ovanan att ligga i sängen under dagarna och slösa tid på telefonen.
• Jag vill bygga starkare arbetsrutiner, tillbringa fler dagar på kontoret.
• Helt i motsats till förra årets mål vill jag i år tala mera svenska. Jag skriver eventuellt mer om det här i något senare skede.
• Jag vill bli klar med mina studier.
• Jag vill sjunga mer, gärna i kör.
• Jag vill, i äkta KBT-stil, utmana mig själv att följa mina värderade riktningar även i sådana fall då jag vet att det kommer vara jobbigt.

5 saker om folk som gör mig galen just nu

Inspirerat av en diskussion med Zacharias för en tid sedan

1. Folk som tuggar med öppen mun. Det som stör mig mest med det här är att det är nästintill omöjligt att säga till om det utan att det framkommer som en personlig attack, som en variant av "sättet som du äter på äcklar mig". Även om det är precis det jag vill säga. Jag vill inte vara så att säga, fräck i mun (även om den andra är det). Men seriöst. STÄNG KÄFTEN. Ljudet är fruktansvärt. Och ja, jag har försökt med ett så milt som möjligt "Hej by the way, can du tugga med stängd mun?" i förbifarten, och folk stannar alltid upp och blir helt superförskräckta. Hur kan ni ha levt över 20 år utan att märkt det här? Jag är känslig för andras ljud. Please. En kille på mitt kontor SUCKAR FÖR HÖGT. Bara stäng munnen då du tuggar.

(Nej, Ville tuggar inte med öppen mun)

2. Folk som inte kan svara på mail, oavsett hur enkelt man försöker göra det för dem. Och då menar jag inte folk som inte svarar alls, utan i den här stilen:

• Email enligt mallen "Hej! Fråga 1, fråga 2, och fråga 3, varav den sista har svarsalternativen A eller B. Tack"
• Emailsvar: "Hej! Svar på fråga 2".

Liksom... Jag orkar seriöst inte sitta och skriva mail till dig i tre timmar bara för att du inte läsa ordentligt. Kan du inte bara... svara på frågorna? Om du inte vet svaret så är "jag vet inte" ett bra alternativ! Jag har redan svårt för att kontakta folk jag inte känner.

3. Den här är ny för mig - Folk som försöker tränga sig in i metron/bussen/spårvagnen före folk har hunnit gå av. Alltså jag får seriöst nåt form av inre monster i blicken då folk gör det här, och får hålla tillbaka nåt fruktansvärt för att inte bara skrika högt. Samma sak i mildare format gäller då folk som ska stiga på ställer sig precis framför dörrarna så att det är nästintill omöjligt att stiga av utan akrobatiska konster. De gånger jag känner mig tillräckligt styv brukar jag stå kvar och stirra på dem tills de flyttar på sig, eller sedan väldigt avsiktligt trycka dem till sidan då jag ålat mig förbi dem. Vittu på riktigt. Samma sak gäller om du har en barnvagn. Låt mig för helvete gå av först.

4. Butiksbiträden som inte lämnar en ifred. Det här gäller i synnerhet Lush, som tyvärr (haha) är en av mina favoritbutiker. jag vet att det hör till butikskonceptet och åtminstone utomlands kan biträdena tydligen få varningar om de låter kunder gå omkring ensamma, men seriöst, jag vill bara titta. Nej tack, jag tittar bara. Tack nej, jag säger till om jag vill ha hjälp. Ei kiitos, kunhan katson vain. Joo jag vet, tack. Seriöst, senast jag var inne i Lushs butik i järnvägstunneln frågade jag kassörskan om det inte finns något kodord för att man inte vill prata med nån? Hon var väldigt förstående men sa ändå att nej, man kan bara förklara att man inte behöver nån service. Men se grejen för mig är den att det redan tar för mycket energi för mig. Ett "Ei kiitos" räcker så sällan, särskilt som alla fyra biträden dessutom ofta kommer fram till en under de tre minuter man är där ändå.

(Jag älskar Lush, jag bara måste ha lite extra social energi för att klara av att gå in i deras butiker)

5. Folk som inte håller tider. Jag har märkt att jag rätt lätt tar stress över tidsangivna träffar, möten, deadlines, vad som helst som har att göra med mig själv och en annan person. Även då det gäller vänner. Jag avskyr att behöva vänta på andra personer om de är sena, eftersom jag tycker det är slöseri med... well, liv. Jag kunde liksom ha sovit 15 minuter till. Om man blir försenad är det helt jees, sånt händer, för mig med, men säg isåfall gärna till då du märker det. Jag är själv kroniskt i tid eftersom jag avskyr att behöva stressa, och därför tar jag jättelätt "på näsan" om nån annan är sen. Ofta har det då att göra med att jag redan suttit på halvspänn i några timmar, och vill få mötet avklarat.

Jag märker här att alla dehär sakerna har att göra med min tid, min närhet och mitt privatliv. Mitt lebensraum. Jag antar att det här är ännu en av de sätt jag utövar mitt överaktiva kontrollbehov på andra :3