Ansiktslyft i november

Jag kom mig äntligen för att ge min blogg något av ett ansiktlyft - sent omsider. I princip har jag gått tillbaka i tiden, till ett format som jag verkar falla tillbaka på och som fungerar. Varför förstöra ett fungerande koncept och allt det där.

I samma veva har jag läst om en hel del av mina gamla inlägg, så långt tillbaka som juni 2018. Något hade fått mig att tro att det skulle gått ännu längre tillbaka, men nej, det är "bara" sex år sedan.

Tre insikter. Ett: Herregud vad dåligt jag mått en gång.
Två: Herregud, jag kunde faktiskt skriva. Korjaan - jag kan skriva? Det är bara sex år sedan, det är knappt bakom knuten. Varför är det så svårt för mig att tro att det finns något som jag arbetat mycket för under åren, som jag faktiskt fortfarande skulle kunna vara riktigt bra på, om jag bara lade manken till lite? Kanske är det här insikten som får mig att hitta tillbaka till läsandet, till skrivandet? Man får drömma.

Och tre: Höll jag faktiskt ett ÅRS bloggpaus mellan maj 2023 och juli 2024?
Inte ett knyst om The Forbidden History, som var min kanske mest livsomvälvande lajvupplevelse hittills? Inte ett ord om KP 2023, eller för den delen om SK 2024, som jag organiserade? Inget om Daemon? Korpkvädet? House of Cravings? Skuggor i Tiden? Inte en enda bild på macarons eller annan icke-bulla? Inget om Pedavoces' 50-årsjubileum? Framgångar i gymmet och/eller i danssalen? Inte ens en antydan till hänvisning till min flickvän?

Så mycket som gått förbi den här bloggen som jag på något vis var säker på att jag måste ha skrivit om. Om sanningen ska fram så har jag ju nog definitivt skrivit om mitt liv, men det har skett på min Facebook-vägg. Kanske det borde bli ändring på det. Eller så föredrar jag medier där det är lättare att få respons i form av spontana kommentarer. Jag skyller på traumahjärnan, än en gång.