Lättad

 Jag känner mig lättad. Och jag känner mig lättad över att jag fortfarande är lättad.

Jag var rädd att det skulle komma en sen och ångerfull reaktion, men åtminstone hittills har någon sådan inte dykt upp. Jag känner mig lugn, och ganska stark, och lättad.

Jag förde lussebullar till Kolo idag, det var fruktansvärt trevligt! Vi drack kaffe alla fyra och jag gav Koloborna julklappar, och fick också själv en spontan julklapp. Det var en oerhört bekant och trygg känsla. De finns fortfarande i mitt liv, även om Corona gjort dem till en mer avlägsen enhet än jag hade hoppats på.

Jag skickade en del lussebullar med M också, till hans släkt. Det kändes bra. Tanken var att jag skulle kommit med idag, men den tanken kändes mindre bra, med tanke på allt, så jag stannade i stan och har agerat bullbud. En mindre försändelse fördes också till familjen S, och det kändes hemskt uppskattat. 

Funderar på att paketera lite paket och kanske göra sockerbrända nötter. Just nu är det rätt skönt att bara sitta i soffan med katterna och känna på lättnaden.