Tiden

Det har gått två veckor och jag tror jag har gått vidare.
Det som var kärlek och stora ord skrumpnade ihop
och hoppet pyste ut ungefär samtidigt som du sa att du behövde mera tid.

Kanske var det just det som var meningen.
Att jag skulle ge upp och sluta hoppas
sluta tro att jag skulle kunna göra dig lycklig
ge upp den fåniga Disneyframtid jag ritat upp i mitt sinne.

Det som inte var tillräckligt för mig var för mycket för dig
och tvärtom nu då vi pratar om tid.
Det börjar ha gått för länge, alla osagda ord har koagulerat fast i såren
och trots att jag redan en gång tog tillbaka mina ord så tror jag
att det inte längre är värt det
att riva upp de här såren igen
för din skull.