Offentlig

Om man googlar mitt officiella namn hittar man rätt snabbt information om mitt jobb, min titel, mina arbetsuppgifter. Mitt LinkedIn (om Inked Linn, som M nån gång skojade), med åratal gamla beskrivningar. Man hittar också min Språkbruk-artikel om bullterminologi, HS:s artikel om hur jag tagit avstånd från the terfinator Rowling, Yles artikel om rollspel, och en eller ett par omnämnanden på finska polyamoriföreningens hemsida, där jag ännu rent officiellt innehar ett par ansvarsuppdrag.

Om man följer mig på sociala medier kan man också se en skymt av min tyska ankarpartner, min danska flickvän, och ett större antal lajvande vänner. Mera bullar och macaroner, svampäventyr, balettframgångar, köruppträdanden och fester, insikter om personliga pronomen. Det är mycket som aldrig kommer synas där, såsom mina meltdowns, mitt telefonberoende, mina skriverier, eller mitt nu 10 år gamla förhållande med andra M, som jag aldrig riktigt haft något som helst behov av att skylta om.

Men ibland har jag ett behov av att få vara offentlig, och det behovet är så fyllt just nu att jag nästan spricker. Jag får liksom vara hela mitt jag, sträcka ut armarna och ropa:

"Titta, vad jag ÄR".

Arvid Mörne