Vittredräkt

Jag är tyst igen
fel sorts tystnad, ett illrött o-ljud.
Öppnar munnen för okända öron
på andra sidan havet,
både det här, och det vanliga.

Det är enklast såhär.

Inte kommer jag ju ändå att-
Jag var ju ändå aldrig-
Det är ju inte precis som om-

Mina vittror har klätt mig i vittredräkt
Och jag
bara spillror av människosjälen finns kvar.