Månaden som inte fick finnas
Jag hann ända fram till mitt polska lajvslott innan de skickade hem oss igen, på grund av coronaviruset. Det är nu snart 2 veckor sedan och mycket har hunnit hända sedan dess, och det känns som om det kunde vara smart att skriva lite om det.
För ungefär två veckor sedan panikpackade jag för Werewar, ett College of Wizardry-lajv i Polen. Jag tror det var på tisdag som vi fick veta att Polen hade lagt in extra sanitetskontroller vid gränsen. Det lät ju lite oroväckande, och jag insåg att Tyskland hade börjat få rätt många fall av corona, runt 800 vid det laget (Idag runt 25 000). Nå, ingen fara, vi tog med käsidesi och sa att vi är noggranna med hygienen den del av resan som sker genom Tyskland.
Long story short - vi kommer fram till Czocha sent på onsdag kväll, samma kväll som danska statsministern stängt landets skolor. Vi hinner krama våra vänner som snabbast, skämtar om att vi kanske borde börja skaka fot för säkerhets skull, packar upp och hinner köpa en öl i tavernan innan det kommer bud från spelledningen om att vi antagligen borde skingra oss och gå till våra rum, polska myndigheterna blir nervösa över internationella evenemang och vet inte vad de ska ge oss för instruktioner just nu. Nästa morgon vet vi inte om vi får gå till frukosten, och vår chaufför säger att han nog inte stannar trots allt, han är rädd för att fastna i karantän i landet. Kl. 10.30 kommer budet om att bussarna från Berling har ställts in eftersom en person som vistats på slottet har testats och att de inte kommer hinna få testresultaten i tid. Lajvet ställs in.
Jag hann aldrig ens vara ledsen. Det är kanske det jag är mest ledsen över. Samma kväll var jag hemma i Mikaels famn, mycket tack vare att han for till flygplatsen och såg till att våra flygbiljetter ändrades då det var omöjligt att få tag i Finnair på något annat vis.
På lördag morgon fick vi veta att personen som testats på Czocha, som alltså vistats på sjukhus och behandlades som om de hade vanlig flunsa, hade covid19. Några dagar senare fick vi veta att 10 personer från CoW23 och WW testats positivt, senaste siffran jag hörde var 18, men de flesta av oss har ju inte testats, så antagligen är det väl över 40 vid det här laget. Jag kramade M och P, och de har båda covid19 nu, så jag har bara utgått ifrån att jag har det, utan symptom.
Lajvet ställdes in. Solmukohta ställdes in, det var en tough blow, eftersom det inte kan skjutas upp, och det gått så jääävla mycket arbete i den konferensen. Disgraceful Proposals ställdes in. Werewar 2 ställdes in. Rites of Spring ställdes in. Jag berörs inte ens av fler av de här, bara genom Mikael. Mina Jenkinskonserter ställdes in. Ingen av mina två körer har verksamhet mer i vår. Naturligtvis, jag klagar inte över det, det är som det ska vara i den här situationen. H kom uppenbarligen inte hit veckan efter lajvet heller som planerat, även om det var osäkert en lång tid. Påskbesöket i Österbotten skjuts uppenbarligen upp. FLaG hänger i luften och vi väntar på att kunna fatta beslut om det. Planeringen av Oldtown går nu framåt, men hur mycket vågar man nu ens planera?
Jag fick veta att vi ska jobba hemifrån fram till 30.4, de nyheterna kom redan torsdagen då jag var påväg hem från Polen. Skolorna övergick till distansundervisning för mer än en vecka sedan, samtidigt kom det restriktioner kring att inte träffas fler än 10 personer på ett ställe. i Sverige är det fortfarande 500, och idag gick tydligen UK äntligen in i undantagstillstånd, och har dragit ner det till 2 personer, samma som i Tyskland. I går började restauranger och caféer stänga också, och appropå det har M naturligtvis blivit permitterad on top of everything. Idag kommer det eventuellt mer anvisningar och restriktioner gällande hur fritt man får röra sig utomhus över huvudtaget.
Jag bakar mycket just nu. Dricker kaffe och öl med vänner över Zoom och Teams och Hangouts och Roll20. Tränar yoga med Adriene på vardagsrumsgolvet. Beställer hem mikrobryggeriöl. Läser mer än jag brukar. Återupptäcker gamla Playstationspel. Får i nerverna på mina föräldrar som "syndar" och far in till stan för att handla, grrrr. Försöker minnas att vara snäll med mig själv, och kolla så vänner överlever.
Undantagstillståndslivet.
För ungefär två veckor sedan panikpackade jag för Werewar, ett College of Wizardry-lajv i Polen. Jag tror det var på tisdag som vi fick veta att Polen hade lagt in extra sanitetskontroller vid gränsen. Det lät ju lite oroväckande, och jag insåg att Tyskland hade börjat få rätt många fall av corona, runt 800 vid det laget (Idag runt 25 000). Nå, ingen fara, vi tog med käsidesi och sa att vi är noggranna med hygienen den del av resan som sker genom Tyskland.
Long story short - vi kommer fram till Czocha sent på onsdag kväll, samma kväll som danska statsministern stängt landets skolor. Vi hinner krama våra vänner som snabbast, skämtar om att vi kanske borde börja skaka fot för säkerhets skull, packar upp och hinner köpa en öl i tavernan innan det kommer bud från spelledningen om att vi antagligen borde skingra oss och gå till våra rum, polska myndigheterna blir nervösa över internationella evenemang och vet inte vad de ska ge oss för instruktioner just nu. Nästa morgon vet vi inte om vi får gå till frukosten, och vår chaufför säger att han nog inte stannar trots allt, han är rädd för att fastna i karantän i landet. Kl. 10.30 kommer budet om att bussarna från Berling har ställts in eftersom en person som vistats på slottet har testats och att de inte kommer hinna få testresultaten i tid. Lajvet ställs in.
Jag hann aldrig ens vara ledsen. Det är kanske det jag är mest ledsen över. Samma kväll var jag hemma i Mikaels famn, mycket tack vare att han for till flygplatsen och såg till att våra flygbiljetter ändrades då det var omöjligt att få tag i Finnair på något annat vis.
 |
| Not a single case of Corona. |
Lajvet ställdes in. Solmukohta ställdes in, det var en tough blow, eftersom det inte kan skjutas upp, och det gått så jääävla mycket arbete i den konferensen. Disgraceful Proposals ställdes in. Werewar 2 ställdes in. Rites of Spring ställdes in. Jag berörs inte ens av fler av de här, bara genom Mikael. Mina Jenkinskonserter ställdes in. Ingen av mina två körer har verksamhet mer i vår. Naturligtvis, jag klagar inte över det, det är som det ska vara i den här situationen. H kom uppenbarligen inte hit veckan efter lajvet heller som planerat, även om det var osäkert en lång tid. Påskbesöket i Österbotten skjuts uppenbarligen upp. FLaG hänger i luften och vi väntar på att kunna fatta beslut om det. Planeringen av Oldtown går nu framåt, men hur mycket vågar man nu ens planera?
Jag fick veta att vi ska jobba hemifrån fram till 30.4, de nyheterna kom redan torsdagen då jag var påväg hem från Polen. Skolorna övergick till distansundervisning för mer än en vecka sedan, samtidigt kom det restriktioner kring att inte träffas fler än 10 personer på ett ställe. i Sverige är det fortfarande 500, och idag gick tydligen UK äntligen in i undantagstillstånd, och har dragit ner det till 2 personer, samma som i Tyskland. I går började restauranger och caféer stänga också, och appropå det har M naturligtvis blivit permitterad on top of everything. Idag kommer det eventuellt mer anvisningar och restriktioner gällande hur fritt man får röra sig utomhus över huvudtaget.
Jag bakar mycket just nu. Dricker kaffe och öl med vänner över Zoom och Teams och Hangouts och Roll20. Tränar yoga med Adriene på vardagsrumsgolvet. Beställer hem mikrobryggeriöl. Läser mer än jag brukar. Återupptäcker gamla Playstationspel. Får i nerverna på mina föräldrar som "syndar" och far in till stan för att handla, grrrr. Försöker minnas att vara snäll med mig själv, och kolla så vänner överlever.
Undantagstillståndslivet.
Kommentarer
Skicka en kommentar