Oktober

Visste ni att om man skickat en vänförfrågan till någon, och sedan skulle vilja ta tillbaka den, så går det inte? Det vet jag nu. Jag tänkte mig att det kanske gått tillräckligt lång tid nu, att hon skulle vara okej med mig, efter allt som hänt. Nej. Jag vet att hon sett förfrågan, hon har svarat på inlägg som jag skrivit i en grupp. Vänliga, hjälpfulla svar, för all del.Och jag kan inte ens klandra henne för det, ens om jag skulle vilja. Jag kan ju förstå, det på ett sätt. På ett annat sätt förstår jag det inte alls. Men det måste vara okej, att hon inte är intresserad av att dela sitt sociala flöde med mig. Det gör mig bara lite ledsen.

Jag for ut på länk för att... Nå, för att det aldrig fått mig att känna mig sämre, och för att jag bara sprungit en gång den här veckan, och jag inte hade något inplanerat. Jag förvånar mig själv med att klara av att springa över 6,5 kilometer numera. Inte jättesnabbt, men snabbhet är inte något jag strävar efter.

Och visst känner jag ju mig mycket mera till ro nu. Huden mår bra också. För att säga det kort så har jag kommit fram till att jag antagligen har börjat reagera väldigt illa på steroidkrämer, alltså hydrokortison med mera. Det finns en rätt stor risk att jag kommer vara tvungen att gå igenom en längre avvänjningsperiod där jag kanske blir ganska illa däran, men jag avvaktar än och följer min hudläkares rekommendationer. Åtminstone så är det ju världens läge just nu, att boka in en tid då man kanske kommer så ut som en ömsande drake i några månader i sträck.

En gymnasievän till mig kontaktade mig på messenger och vi har hållit kontakt sedan dess, om just den här hudproblematiken. Hon har gått igenom avvänjningen (det kallas Topical Steroid Withdrawal, TSW), och det har varit väldigt skönt att ha någon att ventilera till. För henne tog det över 2 år, och vad jag nu sett på sociala medier så verkar det inte alls särskilt ovanligt att det tar så länge.

Slutligen lite fiilisbilder från Älvahemmet.