Gör om, gör rätt.

Det känns så oerhört rätt att vara i Österbotten just nu. Mitt tåg hemåt går om några timmar, och jag har slagit mig ner i en läshörna på Jakobstads bibliotek med en medhavd bok (Vingklippt ängel), bara delvis med svepskälet att ladda telefonen.

Det känns lite som att vara i Österbotten för första gången på något vis, som om jag nu får chansen att göra rätt. Som om jag ömsat skinn tillräckligt många gånger, och nu är helt okej med att visa vem jag är. Inte har jag ju någonsin skämts över vem jag är, däremot har jag nog aldrig varit riktigt säker på VEM jag var, under de tider jag spenderade mer tid här.

Jag kom till insikter om friheten med tillgång till bil ungefär 15 år för sent, så det kanske är okej att jag har också den här typen av uppvaknande. Det är något med det bekanta i folks dialekter, men att jag aldrig vetat riktigt var i den här stan jag befunnit mig tidigare. Att nu då jag vet hur man hittar till Korvgörans, så äter jag helst inte kebab längre. Att lära mig nya saker om mina föräldrar, saker som hänt för, tja, 30 år sedan?

Jag har träffat kusiner och gudföräldrar, besökt villor som släktingar haft i tio år men som jag aldrig haft friheten att besöka på egen hand, gått på café och på museum, träffat vänner och sett en sommarteater, och njutit av att kunna börja på svenska. Och jag har kunnat äta, och vågat be om en extra kram eller en hand då det blivit för trångt mellan tankarna, och det är jag lite stolt över.

Och dem jag inte velat umgås med har jag aktivt undvikt, till bästa förmåga. Det har gått så fint så, med erbjudanden om sovplats längre bort, och skjutser. "Jag älskar min släkt", har jag hunnit tänka många gånger under den här veckan.

Någon hälsade nyss på mig på gågatan, och jag hann inte se vem det var. Jag träffade en hundvalp, och upptäckte till min glädje att jag kände ägaren, så jag fick klappa den riktigt mycket. Hunden, alltså. Jag tror mig märka att folk ser på mitt spretiga, lila hår, och tänker att det egentligen är himla skönt. Att bli lite uttittad för något man själv valt - istället för att inte ha någon aning om vem man är, och känna sig osynlig.