Allt det jag inte längre gör

Jag köper inte längre hem just den ost som du föredrar,
för hemma hos dig gick jag ofta hungrig.

Jag söker inte längre efter jobb för både dig och mig,
för det gör mig kontrollerande, och du föredrar att ta det lugnt.

Jag håller inte längre dagar öppna för dig,
för jag är värd lite mer eftertanke än resterna av ditt schema.

Jag väntar mig inte längre att du ska vara stolt över mig,
för du har alltid haft blicken riktad mot nästa snabba adrenalinkälla.

Jag planerar inte längre en framtid med dig,
för du slutade utan att känna att det var något jag behövde få veta.

Jag pushar dig inte längre att ta det sista steget mot en diagnos,
för även om det var jag som var den första att någonsin ställa frågan,
så "förstår jag inte hur svårt det är"...

Jag räknar inte längre med att du är ärlig,
för jag har sett hur du undanhöll sanningar för min skull, och historien rimmar illa.

Jag dömer inte längre ditt ex, 
för nu bär jag hennes börda, och jag förstår alltför väl varför hon gav upp.

Jag säger inte längre att jag älskar dig,
för du fortsätter uttala orden utan att någonsin omsätta dem i handling.