O juletid, o barndomsfrid uti Norden

Jag sitter på tåget tillbaka hem söderöver efter att ha tillbringat en helt sjukt fin helg i Vasa.

På fredag kom jag till stan, träffade lillasyster och mamma och systerbarnet, och så tillbringade vi kvällen tillsammans hos lillasyster i Sundom och det var SÅ SKÖNT. Vi åt julgodis och H gjorde svampsoppa, vi gick ut med vovven och läste sagor för lillkillen, storasyster kom över också! Sedan gick vi i bastu och drack glögg och såg på På Spåret och överlag hade det fint.

På lördag for vi tillbaka in till stan (dvs Vasa - Hesa kommer förbli Hesa och aldrig bli varken stan eller stadin), där jag träffade C och A och gick PÅ TEATER. Jag tror inte jag varit på WT sedan Gambämark, och roligt nog var det nu Botnia Paradise som stod på tur. Jag gillade skarpt, och försöker att inte jämföra! "Flaggan i topp" var särskilt mäktig, tycker jag!

Efter teatern fick jag skjuts av S & C hem till deras nya gemensamma hem, och vi åt hämtmat och såg lite på den nya säsongen av The Witcher. Vi satt uppe och pratade lite, och sedan sov jag oskämtat 12 timmar. SÅ SKÖNT. Vi åt frukost i allsköns ro, och sedan traskade jag hem till storasyster, för att också få se hennes nya, gemensamma bo. Vi drack glögg och pratade strunt och sedan fick jag bärhjälp till tåget, vilket behövdes, eftersom jag hade inte mindre än fyra olika väskor med saker med mig (två mer än på ditvägen). Jag satt ett tag på tågstationens café, mest för att ägaren är så hemskt trevlig och jag gärna stöder hans verksamhet, och sedan har jag suttit och myst på tåget (och förargat mig över folk som vägrar bära mask trots att jag hade extra att ge, och konduktören var tvungen att säga till).

Den här veckan har det blivit smärtsamt uppenbart att jag inte längre är en välkommen gäst i mitt barndomshem. Jag lider dock inte av det desto mer. Jag vill ju väldigt gärna umgås med mamma, men eftersom hon gärna umgås med mig också, så är det inte ett problem, eller åtminstone ett som vi inte kan gå runt. Jag har överlevt för mycket trauman från vissa personer för att acceptera mer av samma sort. Man kan inte välja sin familj, däremot kan man välja vem man vill umgås med, och tur är ju det.

Havets vrede vaknar

stormen rullar in

jag känner tritons treudd mot min hals

Ett ursinne ur djupet

som väntat just på mig

har kommit för att bjuda upp på vals

För sent att vända åter

för sent att be om nåd

nu finns det ingen tid att vara svag

I stunder såsom denna

när allting står på spel

då visar var och en sitt sanna jag

 När mörka vatten visar sig

och stormen vill förgöra dig

krama sista styrkan ur din kropp

i stormens öga ser du klart

i kaoset blir det uppenbart

-  även mitt i mörker finns det hopp 

Håll flaggan i topp

Håll flaggan i topp

en morgondag ska gry när solen åter stiger upp

Håll flaggan i topp

Håll flaggan i topp

Våga möta rädslan ge int opp