Oversharing - Inblick i Älvalivet, 15.12.2021.

Temat för december månad är coping och juleskapism. Redan före december gjorde jag listor. Inte önskelistor, sådana har jag nog inte skrivit på 20 år. Nä, jag gjorde listor över:

• Vad jag vill göra på julafton
• Vad jag vill göra i december
• Hurdan julmat jag vill ha

(Vänligen observera min kärlek för listor - det här blev en lista över listor)

Några av de saker jag vill göra på julafton är att äta julmat och öppna åtminstone ett paket. Det löste jag genom att göra redan nämnda julmatslista, och köpa en julklapp åt mig själv. Jag tycker nämligen väldigt mycket om att ge julklappar, men jag är inte så brydd om att få något tillbaka - samtidigt som jag tycker att det vore oerhört sorgligt att inte få en enda julklapp. Så, problemet löst! Jag har sedan dess också faktiskt fått en gåva som för all del inte var inslagen, och en gåva från jobbet som jag själv valt, och som jag sedan paketerade in ändå, för att jag tycker om att paketera saker.

När det kommer till julmat så insåg jag tidigt att jag inte kommer att vilja spara all julmat till julafton, så det blev en "decembermatslista", med punkter såsom kålrotslåda, lussekatter, glögg, brysselkål, plommonkräm och burkärter. Det här är en mycket modererad lista, eftersom den ursprungliga listan främst bestod av efterrätter... Men ja, eftersom jag varit otroligt trött och haft brist på skedar under hela december så har det rätt ofta blivit så att jag till exempel gjort plommonkräm en kväll och sedan ätit det till frukost och lunch dagen efter. Vissa saker sparar jag dock till dopparedagen, såsom den hemlagade kålrotslådan som nu väntar i frysen.

Den sista listan var "Saker jag vill göra i december", och den såg ut så här:

• En körkonsert
• Julfilmer
• Baka lussekatter och ge bort dem
• Posta julkort
• Paketera klappar
• Tända ljus

Av alla de här sakerna är det bara körkonserten jag missat, och jag tror faktiskt att jag skippar den och ser på en inbandning av en luciakonsert eller något istället, på själva dagen. Om inte en spontan julkonsert råkar uppenbara sig under de kommande nio dagarna, vilket jag tvivlar på!

Your control issues are showing.

Jo, jag vet. Jag älskar julen, och jag vill ju gärna att det ska vara på ett visst sätt, att det ska kännas på ett visst sätt. Och en stor del av mig känner mig oerhört misslyckad för att jag tillbringar julen ensam. Självvalt, för all del. Jag skulle kunna åka hem till mamma först till julen istället för en vecka tidigare, men det vill jag inte. Några dagar levde jag i tron att jag skulle kunna tillbringa julen i Stockholm, men det var en kommunikationsmiss. Jag gjorde ett försök att efterlysa katter att vakta, men än så länge har ingen nappat (även om de som nappade för två år sedan gjorde det väldigt sent, så det finns kanske hopp än). Men ja, därför gör jag listor och försöker in i det sista att försäkra mig om att den där känslan av misslyckande och ensamhet kanske håller sig borta, om jag bara planerar tillräckligt bra.

Coping. Jag valde, efter mångt och mycket, att ta ut en vecka obetalt semester i mellandagarna, för att faktiskt få vila lite, istället för att maniskt försöka distrahera ensamheten med jobb. Jag har gjort planer om att dricka glögg med en vän som också tillbringar kärnjulen ensam. Jag har tankar om en kort bortavistelse, men jag börjar bli coronaorolig över den, så jag avvaktar. Jag har gjort en playlist med julmusik som jag tänkt ha som soundtrack för jobbiga stunder. Jag ska träffa en ny psykiater den 23:e. "All I want for Christmas is BPD"?