Voi te naiset

du som föder mellan flyglarm och

bär ditt nyfödda barn till ett bombskydd

du som precis kommit till världen

och i din mammas famn

lystrar till sireners tjut i stället för till vaggvisor

du som lär dig sätta ihop gerillavapen

du som slänger konservburkar efter drönarna

du som trycker solrosfrön i soldaternas fickor

så att också de ska lämna något vackert efter sig

då de förmultnat

du som vid tågstationen köar mot tryggheten

bor i främmande människors hus, tror

att du någon gång ska kunna återvända

 

du som öppnar ditt hem för dem som flyr

du som skickar pengar även om

du själv inte har tillräckligt

du som kapar datanät

du som går i demonstrationståg även om

du vet att du blir arresterad

 

åh ni kvinnor

starka som jordens rötter

 

jag önskar er svärd i era händer och

efter det plogar

vildsinthet och skonsamhet och ihärdig tröst

härifrån kan vi göra så lite:

ord och små gärningar, de är alla

slag med flåhackan, så att

alla fält under den öppna himlen

än en gång ska vakna till blommande klarhet

sädens oändliga glöd

(Elli Leppä, internationella kvinnodagen. Min översättning)