Tomtarna i mitt huvud

Ibland känns det som att löpträning verkligen är det enda som rensar ur mitt bakhuvud ordentligt, bättre än en ordentligt natts sömn eller en terapisession. Kastar ut alla halvtuggade tankar och ogenomkända känslor. 

- - -

10 minuter in i dagens löprunda öppnas dörren till bakrummet med ett högljutt knarrande, och tomtarna traskar in på rad. Kavlar upp ärmarna, sveper skäggen över axlarna och hugger i. En av dem, den yngsta i teamet som kanske är en praktikant, har kvasttjänst, och går lös på golvet. De två äldre har ansvar för bokhyllan, som tar upp samtiliga väggar. Radar upp pärmar som fallit ihop, organiserar i bokstavsordning och flyttar runt i oredan.

"Hur kunde hon låta det gå hela sex dagar mellan löpturerna?", undrar mellantomten medan han rycker upp vissnade kvistar ur blomkrukorna. "Hon vet ju hur det blir!"
Gammeltomten står uppe på den skrangliga, flyttbara stegen och dammar av de översta hyllorna, och suckar som svar.
"Jo", säger han. "Upptagen vecka, antagligen. Hon har glömt bort att lämna in åtminstone fyra böcker, dessutom. Men det kunde varit värre, det kunde varit som tidigre i höst, då kom vi inte in här på minst en månad!"
"Påminn mig inte", muttrar mellantomten och sträcker på ryggen med en grimas, "jag hade ryggskott en vecka efter den pärsen."

Gamla blomkrukor åker ut, skräpkorgar töms, listor bockas av. Mellantomten står på en hög böcker och läser högt ur en enorm pärm med snirkliga bokstäver.
"Sömnrutiner?"
"Jepp, den är här", kommer det från gammeltomten. "Hon lånar den en gång i veckan, glömmer läsa den, och lämnar in den lika ofta. Som klockverk."
Mellantomten bockar av något med en snärt med handleden. "Näringsintag?"
"Yes", ekar lilltomten. "Den står där i hörnet sedan förra veckan, hon kan den utantill numera."
Mellantomten nickar förnuftigt, och sätter sedan ner fingret på en linje, böjer sig framåt och kisar.
"...Vad står det här?"
Gammeltomten klättrar ner från sin plats på stegen, och klampar fram till boken som står uppstöttad mot en staty av Artemis. Han plockar upp ett par glasögon, placerar dem på nästippen och höjer lite lätt på ögonbrynen. Sedan smackar han missnöjt högt ett par gånger.
"Äsch, har hon kvar den än? Vi får lämna en lapp åt henne i kammaren, den börjar vara redigt försenad..."

Femtio minuter in i löpturen kastar mellantomten ett öga på sitt fickur.
"Nu får vi lägga på ett kol, gubbar, hon är påväg hem!"
Lilltomten släpar ut sopsäcken till mellangången och är påväg att slå igen dörren efter dem när han inser att han glömt att slå igen storboken. Skenet från hans lykta faller på listan av böcker som inte lämnats in, och han rynkar på näsan lite.
"Det finns en bok här som hon haft utlånad i över ett år nu, är det verklig-"
Gammeltomten kommer fram, lägger en hand på Lilltomtens axeln och stänger försiktigt boken.
"Vet du", säger han mjukt, "Vissa saker tar tid. Det där är en av dem. Hon lämnar in den när hon är färdig med den."

De blåser tillsammans ut ljusen och går ut - samtidigt som löpskornas dubbar skrapar mot dörrmattan.