Kasserad

Intressant är det, vilka märkliga sätt hjärnan saboterar för en.

Jag strosar för stunden vilset omkring på ett par dejtingsidor, och jag har upptäckt en trend:
Så fort någon aktivt visar intresse för mig, tappar jag genast intresset.
Logiken är den här:
Om du seriöst är intresserad av mig, måste du vara riktigt desperat.
Huj, bäst att hålla sig borta.

Tack, hjärnan. Sjyst.

Det är för övrigt intressant att analysera sig själv och kolla vilka kriterier som verkar vara uteslutande för mig. Följande faktorer gör till exempel att jag genast sveper åt vänster (dvs "heck no"):
- Gymselfies
- Suparselfies
- Noll presentation
- Riktigt suddiga fotom
- "Elämäm koulu"

Som jag sa åt en vän under en promenad häromdagen är jag väl egentligen inte alls i rätt mindset för att finnas på en dejtingsida. Min första reaktion efter ett halvt dygn var "Yyyyh, varför skriver folk åt mig? Sluuuuuutaaaa". Överväldigandet var väldigt tydligt. Jag borde kanske ha tagit det som ett tecken på att det inte riktigt är rätt tid för mig att hitta nya vänner, men å andra sidan är det kanske precis rätt tidpunkt för mig, eftersom jag inte lär kasta mig i famnen på första bästa Jonne eller Janni som ger mig lite validering.

Mer om det en annan gång.