Recension av The solo tour 2023, so far

Någon gång efter nyårsafton släpptes låten "Flowers", och jag blev en vandrande klyscha i hur förtjust jag är i den. Det är låten jag lyssnar på då jag går till gymmet, då jag kokar kaffe och då jag går på stan. Jag har bokstavligen handlat blommor åt mig själv åtminstone två gånger, sagt "Nej" fyra gånger i raden åt en man på bussen och sedan stigit av bussen för att gå och dansa med mina Stockholmsbrudar istället. Jag har  blivit arg på gubbiga gubbar och rutit åt män som talat över mig. Och helt enkelt varit väldigt nöjd med tillvaron.

Det faktum att jag måste tala så högt om saken säger kanske något om hur nöjd jag egentligen är med tillvaron, men jag menar, att lära sig att njuta av det man har och gilla läget är en process, och jag måste säga att JAG ÄLSKAR processen so far.

Det går alltså rätt bra nu. Min jobbsituation är äntligen löst, det skriver jag inte mer om här förrän jag har det på papper och har valt min framtid. Jag har kommit in på en hel drös med bra och eftertraktade lajv, med fantastiska människor. Jag har blivit ombedd att överväga en massa ansvarspositioner, i lajvscenen och körscenen och jobbscenen, och har tackat ja till en del av dem. Och så har jag kommit upp till 65 kg i marklyft och 125 kg i benpress. Nytt program börjar imorgon!

Och så vill jag skriva mer.