Har DU din mans tillåtelse?

För några dagar sedan satt jag på bussen, vilket jag gör rätt sällan eftersom jag försöker hålla mig till tåg och spårvagn (jag blir lätt buss-sjuk och gillar dessutom inte bussar). Där råkade jag se en annons om en fertilitetsklinik, med info om att man kan donera äggceller åt människor som inte kan få barn med naturliga metoder.

(Inte min bild, men det var just den här annonsen)

Jag tyckte det lät som en rätt bra idé och beslöt mig för att kolla upp det (kanske framför allt hur krångligt det är och hur ont det skulle göra). Igår kväll skickade jag ett mail och idag morse fick jag svar och en länk till en blankett där jag fyllde i förhandsinformation om mig själv. Det var främst sånt som kontaktuppgifter, hälsouppgifter och uppgifter om mina yttre fysiska egenskaper.

Jag blev dock helt ställd inför en av frågorna:

På svenska: "Godkänner din make/maka/partner donationen?"

Jag ska medge att jag inte en enda sekund övervägt att det här skulle vara ett beslut som hade Något som helst med någon annan än mig själv att göra. Liksom... va. Varför skulle man behöva medgivande av sin partner för vad man gör med sin egen kropp? Inte ber jag ju heller om tillåtelse av en partner förrän jag typ... börjar äta p-piller, eller klipper håret, eller snyter mig, eller något annat som har att göra med min egen kropp och mina celler. 

Nu är jag ju inte gift, och varken jag eller Ville vill någonsin ha barn. Men även om vi ville det, och även om han skulle haft något emot det, vad skulle det spela för roll? Det är ju ändå min kropp, JAG som donerar, MITT beslut. Det är ju som om nån skulle komma och kräva att män fick sina fruars tillstånd till att onanera i duschen eller något. "Kryssa i här före du applicerar spermier någon annanstans än i din äkta maka". Typ. 

Jag menar det är ju inte nåt jag vill hålla hemligt, och jag nämnde redan åt Ville att jag funderade på det, och han sa att det ju lät bra. Jag nämnde det också åt min mor i förbifarten då jag kontrollerade om vi har några ärftliga sjukdomar. Men inte kommer ju nån och frågar om hennes tillåtelse heller. Väl?

Nåja. Jag påpekade på så vacker finska jag förmådde att jag då sannerligen inte tycker jag behöver någon sådan tillåtelse, men att min partner nu för all del godkänner det. Och så får jag försöka ge feedback nästa veckas onsdag då jag ska dit och ge blodprov.