Sol Invictus

Jag avskyr ju egentligen soligt väder. Jag tycker att det är stressande och pressande och soligt väder ger mig dåligt samvete om jag just då hellre vill sitta inomhus eller vila eller helt enkelt inte... vara i solen... Jag är inte heller något stort fan av sommaren; Insekter och svett och solsting och sand överallt. Nää vet ni usch.

Men idag har det varit soligt utanför mitt fönster större delen av arbetsdagen, och jag riktigt känner i hela mig hur jag påverkas av det positivt. Det känns som om det varit mörkt i tre långa år och jag är en fnasig avocadokärna som med skrovliga hostningar sträcker mig efter solljuset från min alltför lilla lerkruka. Och detta trots att jag använt terapiljuslampa de flesta arbetsmorgnar genom hela vintern, och tar D-vitamintillskott.

Jag kommer ihåg hur jag och Vivi en gång pratade om hur dumt det är att vi förväntas prestera lika mycket året runt, vi människor. Många andra arter, djur och växter, går i nån sorts dvala och lever på sparlåga eller låter åtminstone bli att, I dunno, skaffa avkomma och förändra världen under den mörka tiden av året. Så himla annorlunda kan vi ju inte vara, men ändå ska vi pressa ur oss lika många arbetstimmar varje vecka under vintern. Tänk om mänskligheten vore lite mer anpassad efter mänskan, ändå.