#Ovumber, del 5: Pickase!
(I det här inlägget finns det länkar till tidigare skriverier)
Hej och hå! Idag är det torsdag, och jag har hunnit sticka mig hela tre dagar redan, utan att jag kommit mig för att skriva något om det. Därför kommer här en kort text om hormoninjektionerna jag tar som en del av äggcellsdonationsprocessen. Om du inte gillar nålar så är det kanske bäst att skippa hela inlägget :)
Här är ett foto av den första typen av spruta, som gör att äggcellerna växer. Den har jag tagit runt kl. 12-13 varje dag sedan i måndags. Min mens kom i lördags, vilket var värsta möjliga tidpunkt eftersom jag blivit instruerad att meddela kliniken då jag börjar blöda, och sedan börja ta injektionerna dagen efter, men jag hade fått för mig att de då skulle meddela vilken tid på dygnet jag skulle ta injektionen, och jag kunde ju inte kontakta dem på lördag eller söndag!
Nå, jag fick tag i dem på måndag morgon och fick veta att jag egentligen borde ha börjat i söndags men att det inte var nån fara. Jag tog alltså första dosen i måndags, och det gick... bra? :3
Här ser man förhoppningsvis lite proportioner. Nålen är supertunn, men rätt lång. Jag har stuckit mig tre gånger och ingen av gångerna har det gjort ont eller ens känts av särskilt mycket, varken att sticka mig eller att injicera vätskan. Andra gången (i tisdags) kändes det en aning, och på platsen jag stack mig har jag också ett miniminiblåmärke på magen, men i övrigt har det nog varit fruktansvärt enkelt att sköta det här.
Sprutorna kommer alltså i enskilda, förfyllda förpackningar och det jag gör är följande:
Idag ska jag börja ta två sprutor per dag - den andra kallas på finska för "jarrupiikki" (bromsspruta), och ska om jag förstått rätt hindra min kropp från att börja lösgöra äggcellerna, och samtidigt förstärka de äggceller som nu växt så att de inte brister. Den här andra sprutan ser ganska likadan ut, och jag har alltså inte tagit den än idag, men om den på något sätt är annorlunda än den första lär jag berätta om det senare. Imorgon på morgonen har jag nämligen ett nytt läkarbesök och ett ultra, och då lär jag få mer info, kanske till och med ett datum för när "punkteringen" görs.
Erfarenheter hittills: Allså... jag känner mig inte alls annorlunda - inga humörsvängningar och ingen svullnad, men då har det alltså bara gått tre dagar sedan den första injektionen, så det kanske ändras än. Vi får se!
Hej och hå! Idag är det torsdag, och jag har hunnit sticka mig hela tre dagar redan, utan att jag kommit mig för att skriva något om det. Därför kommer här en kort text om hormoninjektionerna jag tar som en del av äggcellsdonationsprocessen. Om du inte gillar nålar så är det kanske bäst att skippa hela inlägget :)
Nå, jag fick tag i dem på måndag morgon och fick veta att jag egentligen borde ha börjat i söndags men att det inte var nån fara. Jag tog alltså första dosen i måndags, och det gick... bra? :3
Här ser man förhoppningsvis lite proportioner. Nålen är supertunn, men rätt lång. Jag har stuckit mig tre gånger och ingen av gångerna har det gjort ont eller ens känts av särskilt mycket, varken att sticka mig eller att injicera vätskan. Andra gången (i tisdags) kändes det en aning, och på platsen jag stack mig har jag också ett miniminiblåmärke på magen, men i övrigt har det nog varit fruktansvärt enkelt att sköta det här.
Sprutorna kommer alltså i enskilda, förfyllda förpackningar och det jag gör är följande:
- Tar ut förpackningen ur kylen 5-10 minuter på förhand (de får gärna förvaras kallt fram till att processen inletts, sedan är det mindre noga)
- Öppnar delen som har en nål i sig och knäpper fast den på sprutan
- Tar bort det yttre och inre nålskyddet
- Tvättar huden med en liten alkoholduk som kommer med i paketet
- Knäpper på sprutan med fingret för att ta bort eventuella luftbubblor
- Aktiverar sprutan genom att trycka in pumpdelen, och en del vätska flyger ut (plus eventuell luft)
- Vrider på pumpdelen så att rätt dos är inställd
- För in nålen i ett hudveck på magen
- Trycker långsamt in pumpdelen och väntar några sekunder
- Tar ut nålen och putsar hudområdet igen
Idag ska jag börja ta två sprutor per dag - den andra kallas på finska för "jarrupiikki" (bromsspruta), och ska om jag förstått rätt hindra min kropp från att börja lösgöra äggcellerna, och samtidigt förstärka de äggceller som nu växt så att de inte brister. Den här andra sprutan ser ganska likadan ut, och jag har alltså inte tagit den än idag, men om den på något sätt är annorlunda än den första lär jag berätta om det senare. Imorgon på morgonen har jag nämligen ett nytt läkarbesök och ett ultra, och då lär jag få mer info, kanske till och med ett datum för när "punkteringen" görs.
Erfarenheter hittills: Allså... jag känner mig inte alls annorlunda - inga humörsvängningar och ingen svullnad, men då har det alltså bara gått tre dagar sedan den första injektionen, så det kanske ändras än. Vi får se!
Kommentarer
Skicka en kommentar