2021, en sammanfattning

Fritid

• Jag deltog i en enda körövning, och antagligen blir det den sista övningen någonsin i den här kören, eftersom Guffen verkar gå i graven nu. Länge leve Guffen!
• Jag fortsatte springa för min mentala hälsa, åtminstone då vädret var sådant att jag ville springa. På våren sprang jag FEMTON KILOMETER i sträck en gång.
• Jag och Sandra debatterade i Vasabladet och kallades fula saker av en sannfinländare. Win!
• Jag började dansa balett, något jag tänkt fortsätta med såvida pandemin tillåter!
• Jag for på ett enda lajv, Redemption. Och vilket lajv.

Relationer

• Jag sade farväl till Padfoot i april. Det var väntat, men ändå sorgligt.
• Jag sade mera utdragna farväl till andra personer i mitt liv, förälskelser som inte ville bli något mer än så och drömmar som var orealistiska. Jag är glad för den tid jag hade dem i mitt liv, på det sätt de var i mitt liv!
• Jag och M gick slutgiltigt skilda vägar, vilket nog borde ha skett mycket tidigare. Så kan det gå då två personer säger att de vill fortsätta försöka, men bara en av två verkligen gör något.

Mental hälsa

• Jag gick i korttidsterapi för min ätstörning, kände mig oerhört bekräftad och fick en del lärorika insikter
• Jag började reda ut en eventuell BPD-diagnos (just nu är domen "misstänkt BPD")
• Då jag i december gjorde BDI (för säkert 20:e gången i mitt liv) fick jag resultatet fyra (4). Woah.

Resor och evenemang

• I januari reste jag till Lappland med vänner. Det var superfint och otroligt roligt.
• Jag var i Vasa fyra gånger, vilket känns som ett vettigt antal besök norröver!
• Jag var på en fantastisk, två dagar lång möhippa på sommaren.
• Jag åkte på mitt livs tionde KP i Norge. Det var världsomvälvande.
• Jag tänkte skriva att jag var i Sthlm två gånger, men det vore mer korrekt att säga att jag kommer att ha varit i Sthlm två gånger.
• Jag tog kanske 10 coronatest, varav 4 officiella och resten hemtest. Jag hade inte covid, men jag var berättigat orolig ett par gånger, varav en av de gångerna ledde till att jag helt tappade förtroendet för en vän.

Sådär överlag... har det varit ett rätt tungt år. Jag skulle kunna flumma ihop något om självinsikter och lärdomar, men ärligt talat handlar det nog mer om att jag varit för trött för att acceptera folk skit. Och där ingår min egen skit, jag är folk. Fast rätt mycket har det ändå handlat om andras skit. Sagt hejdå till en massa saker och varelser. Men jag har också börjat med nya saker och lärt känna nya människor, och det är jag oerhört glad över. Jag tror jag bara kommer vara lite mer petig med vem och vad jag släpper in i mitt liv framöver.

Den andra pandemijulen

Min julhelg var rätt fantastisk på många sätt. På julafton vaknade jag till en vit värld och världens sötaste erbjudande om frukost över videosamtal. Jag tillbringade morgonen åt att lyssna på julkonserter från Kvevlax kyrka, och såg både släktingar och bekanta på Arenan. Sedan gick jag i julbastu och pratade med Sandra och mamma, och hälsade god jul åt en drös med vänner också över text. Jag gjorde två besök till katthushållet i bygden, det senare av besöken iklädd tomteluva och med elljus i trälykta, för att jag kunde.

I övrigt åt jag julmat i flera varv - allt det jag ville ha, kålrotslåda och sill finns fortfarande i kylen ännu tre dagar senare, medan lax och limpa och julmust är uppätet senast igår. Lite av mammas dadelkaka tror jag finns kvar i frysen också. AJ JO, och sen införskaffade jag äntligen en egen julgran, en stor en! Mycket bra köp. Ignorera den ojämna ljusslingan, det var ett work in progress.

Vad annat har jag väl gjort? Jag har öppnat julklappar, druckit en jäkla massa glögg, sett andra säsongen av Emily in Paris (bluäh!) och Witcher (yay?), gjort lite frilansjobb, spelat Witcher 3 och druckit glögg med Aino. Och sen chillat, lyssnat på julmusik och räknat ner dagar till nyår.

7 dagar

Jag vill inte skriva på stora sociala medier om mina planer

inte dömas av tysta ögon och stora munnar

Jag vill tala högt om återhållsamhet och masker och handsprit

samtidigt som Viking Lines bokningssida för stunden är min mest besökta webbplats

Jag räknar dagar samtidigt som jag håller ett öga på alla myndigheters hemsidor

langar hemtest till vänner som åker hem över julen

suckar tacksamt åt att gränserna bevakas men hålls öppna

just nu är det bara finska staten som kan komma emellan mig och mitt förnuft

O juletid, o barndomsfrid uti Norden

Jag sitter på tåget tillbaka hem söderöver efter att ha tillbringat en helt sjukt fin helg i Vasa.

På fredag kom jag till stan, träffade lillasyster och mamma och systerbarnet, och så tillbringade vi kvällen tillsammans hos lillasyster i Sundom och det var SÅ SKÖNT. Vi åt julgodis och H gjorde svampsoppa, vi gick ut med vovven och läste sagor för lillkillen, storasyster kom över också! Sedan gick vi i bastu och drack glögg och såg på På Spåret och överlag hade det fint.

På lördag for vi tillbaka in till stan (dvs Vasa - Hesa kommer förbli Hesa och aldrig bli varken stan eller stadin), där jag träffade C och A och gick PÅ TEATER. Jag tror inte jag varit på WT sedan Gambämark, och roligt nog var det nu Botnia Paradise som stod på tur. Jag gillade skarpt, och försöker att inte jämföra! "Flaggan i topp" var särskilt mäktig, tycker jag!

Efter teatern fick jag skjuts av S & C hem till deras nya gemensamma hem, och vi åt hämtmat och såg lite på den nya säsongen av The Witcher. Vi satt uppe och pratade lite, och sedan sov jag oskämtat 12 timmar. SÅ SKÖNT. Vi åt frukost i allsköns ro, och sedan traskade jag hem till storasyster, för att också få se hennes nya, gemensamma bo. Vi drack glögg och pratade strunt och sedan fick jag bärhjälp till tåget, vilket behövdes, eftersom jag hade inte mindre än fyra olika väskor med saker med mig (två mer än på ditvägen). Jag satt ett tag på tågstationens café, mest för att ägaren är så hemskt trevlig och jag gärna stöder hans verksamhet, och sedan har jag suttit och myst på tåget (och förargat mig över folk som vägrar bära mask trots att jag hade extra att ge, och konduktören var tvungen att säga till).

Den här veckan har det blivit smärtsamt uppenbart att jag inte längre är en välkommen gäst i mitt barndomshem. Jag lider dock inte av det desto mer. Jag vill ju väldigt gärna umgås med mamma, men eftersom hon gärna umgås med mig också, så är det inte ett problem, eller åtminstone ett som vi inte kan gå runt. Jag har överlevt för mycket trauman från vissa personer för att acceptera mer av samma sort. Man kan inte välja sin familj, däremot kan man välja vem man vill umgås med, och tur är ju det.

Havets vrede vaknar

stormen rullar in

jag känner tritons treudd mot min hals

Ett ursinne ur djupet

som väntat just på mig

har kommit för att bjuda upp på vals

För sent att vända åter

för sent att be om nåd

nu finns det ingen tid att vara svag

I stunder såsom denna

när allting står på spel

då visar var och en sitt sanna jag

 När mörka vatten visar sig

och stormen vill förgöra dig

krama sista styrkan ur din kropp

i stormens öga ser du klart

i kaoset blir det uppenbart

-  även mitt i mörker finns det hopp 

Håll flaggan i topp

Håll flaggan i topp

en morgondag ska gry när solen åter stiger upp

Håll flaggan i topp

Håll flaggan i topp

Våga möta rädslan ge int opp

Oversharing - Inblick i Älvalivet, 15.12.2021.

Temat för december månad är coping och juleskapism. Redan före december gjorde jag listor. Inte önskelistor, sådana har jag nog inte skrivit på 20 år. Nä, jag gjorde listor över:

• Vad jag vill göra på julafton
• Vad jag vill göra i december
• Hurdan julmat jag vill ha

(Vänligen observera min kärlek för listor - det här blev en lista över listor)

Några av de saker jag vill göra på julafton är att äta julmat och öppna åtminstone ett paket. Det löste jag genom att göra redan nämnda julmatslista, och köpa en julklapp åt mig själv. Jag tycker nämligen väldigt mycket om att ge julklappar, men jag är inte så brydd om att få något tillbaka - samtidigt som jag tycker att det vore oerhört sorgligt att inte få en enda julklapp. Så, problemet löst! Jag har sedan dess också faktiskt fått en gåva som för all del inte var inslagen, och en gåva från jobbet som jag själv valt, och som jag sedan paketerade in ändå, för att jag tycker om att paketera saker.

När det kommer till julmat så insåg jag tidigt att jag inte kommer att vilja spara all julmat till julafton, så det blev en "decembermatslista", med punkter såsom kålrotslåda, lussekatter, glögg, brysselkål, plommonkräm och burkärter. Det här är en mycket modererad lista, eftersom den ursprungliga listan främst bestod av efterrätter... Men ja, eftersom jag varit otroligt trött och haft brist på skedar under hela december så har det rätt ofta blivit så att jag till exempel gjort plommonkräm en kväll och sedan ätit det till frukost och lunch dagen efter. Vissa saker sparar jag dock till dopparedagen, såsom den hemlagade kålrotslådan som nu väntar i frysen.

Den sista listan var "Saker jag vill göra i december", och den såg ut så här:

• En körkonsert
• Julfilmer
• Baka lussekatter och ge bort dem
• Posta julkort
• Paketera klappar
• Tända ljus

Av alla de här sakerna är det bara körkonserten jag missat, och jag tror faktiskt att jag skippar den och ser på en inbandning av en luciakonsert eller något istället, på själva dagen. Om inte en spontan julkonsert råkar uppenbara sig under de kommande nio dagarna, vilket jag tvivlar på!

Your control issues are showing.

Jo, jag vet. Jag älskar julen, och jag vill ju gärna att det ska vara på ett visst sätt, att det ska kännas på ett visst sätt. Och en stor del av mig känner mig oerhört misslyckad för att jag tillbringar julen ensam. Självvalt, för all del. Jag skulle kunna åka hem till mamma först till julen istället för en vecka tidigare, men det vill jag inte. Några dagar levde jag i tron att jag skulle kunna tillbringa julen i Stockholm, men det var en kommunikationsmiss. Jag gjorde ett försök att efterlysa katter att vakta, men än så länge har ingen nappat (även om de som nappade för två år sedan gjorde det väldigt sent, så det finns kanske hopp än). Men ja, därför gör jag listor och försöker in i det sista att försäkra mig om att den där känslan av misslyckande och ensamhet kanske håller sig borta, om jag bara planerar tillräckligt bra.

Coping. Jag valde, efter mångt och mycket, att ta ut en vecka obetalt semester i mellandagarna, för att faktiskt få vila lite, istället för att maniskt försöka distrahera ensamheten med jobb. Jag har gjort planer om att dricka glögg med en vän som också tillbringar kärnjulen ensam. Jag har tankar om en kort bortavistelse, men jag börjar bli coronaorolig över den, så jag avvaktar. Jag har gjort en playlist med julmusik som jag tänkt ha som soundtrack för jobbiga stunder. Jag ska träffa en ny psykiater den 23:e. "All I want for Christmas is BPD"?

Quote

 “Tragedy blows through your life like a tornado, uprooting everything, creating chaos. You wait for the dust to settle, and then you choose. You can live in the wreckage and pretend it's still the mansion you remember. Or you can crawl from the rubble and slowly rebuild. Because after disaster strikes, the important thing is that you move on. But if you're like me, you just keep chasing the storm. The problem with chasing the storm is that it wears you down, breaks your spirit. Even the experts agree, a girl needs closure.”

— Veronica Mars, Veronica Mars, Veronica Mars Season 1: Meet John Smith

Splitting

Vakna sucka ignorera
inte falla bak i mönster
fokusera, jobb i lådan
söka tröst hos goda vänner

Sucka hjärta, brist dock inte
gråt till doktorn över etern
eskapism i glada färger
många långa vackra sånger

Utan hopp finns ingen ånger
in tillbaks med dig i lådan
Gråt i duschen, ingen märker
Ingen ryker, ingen eldar.