En älvas ordbävningar

I wrote a version of Kipling's Mandalay , strongly inspired by Charles Dance's reading . * Show me somewhere East of Nowhere where your best is like my worst For I’ve lost all sense and reason your objection was my first Now the bells of doubt are callin' an' it's there that I should be By the old Erised Mirror looking boldly back at me I may never see the day                          when another wants to stay                         with my sickness ever looming                          pushing me another way Will I ever see that day?                          when I hear the organ play,                               An' the dawn light up like thunder                          as a promise, one could say

Inte visste ju jag att jag ännu som 32-åring skulle bli så sprittande nervös och glad av att bli utfrågad på dejt. Knappast visste väl du att alla dina problem kunde förklaras med fyra bokstäver. Hon kunde inte veta att jag inte hade något att göra med deras gemensamma sorg. Det är klart att det är mera bekvämt att skylla på den som kommer in som ny i bilden. Inte visste han hur han skulle kunna hjälpa mig i min ensamhet. Hen hade ju ingen aning om att jag går i panik om nån höjer rösten åt mig. Inte visste ju vi att vi ännu snart ett år senare skulle följa med stigande siffror och fortsätta desifincera masker. Ni kunde helt enkelt inte veta, men ni tog emot mig med öppna armar ändå. De kände inte mig, ingen av dem. De finns dock där ändå.