En älvas ordbävningar

Visste ni att om man skickat en vänförfrågan till någon, och sedan skulle vilja ta tillbaka den, så går det inte? Det vet jag nu. Jag tänkte mig att det kanske gått tillräckligt lång tid nu, att hon skulle vara okej med mig, efter allt som hänt. Nej. Jag vet att hon sett förfrågan, hon har svarat på inlägg som jag skrivit i en grupp. Vänliga, hjälpfulla svar, för all del.Och jag kan inte ens klandra henne för det, ens om jag skulle vilja. Jag kan ju förstå, det på ett sätt. På ett annat sätt förstår jag det inte alls. Men det måste vara okej, att hon inte är intresserad av att dela sitt sociala flöde med mig. Det gör mig bara lite ledsen. Jag for ut på länk för att... Nå, för att det aldrig fått mig att känna mig sämre, och för att jag bara sprungit en gång den här veckan, och jag inte hade något inplanerat. Jag förvånar mig själv med att klara av att springa över 6,5 kilometer numera. Inte jättesnabbt, men snabbhet är inte något jag strävar efter. Och visst känner jag ju mig mycket me

 Jag skrattar rått åt det faktum att jag inte bloggat sedan april och fortsätter. Vad har hänt sedan sist? Mikael flyttade ut för några veckor sedan. Inget mer dramatiskt än så - det bara funkade ganska (Läs: Väldigt) dåligt för oss att bo tillsammans just nu, och vårt förhållande mår mycket bättre av att vi båda får lite mer utrymme. Jag arbetar fortfarande på distans, och det börjar väl gå ganska bra. Man vänjer sig fast man inte skulle vilja. De enda hobbyer jag verkligen hållit fast vid har varit kören (GUFFEN) och yogan. Och yogan endast för att det varit schemalagt - jag har nog inte yogat alls på egen hand. Fast jag gärna skulle. Jag har börjat springa! säger hon, trots att det är torsdag och jag inte sprungit en enda gång den här veckan. Det är okej, det med. Det känns jättebra både för den fysiska och den mentala hälsan. Jag går igenom en jättejobbig period med huden, och har försökt hantera det med diverse dietförändringar som bara vrider mitt sinne ur led. Jag har gått med i