En älvas ordbävningar

Kom ihåg be om mindre hoppas mindre och bli mindre besviken Ibland känner jag att även om det här skulle sluta illa så skulle jag om jag kunde göra om det här om och om igen bara för att få se dig så lycklig som jag en gång gjorde dig Men om jag kunde skulle jag också ta tillbaka allt glömma dig och oss för att inte behöva komma ihåg hur lycklig du en gång gjorde mig.

för där står han och här sitter jag åter helt hjälplös under hans leende. Se mig, och jag kastar allt för vinden (men be mig inte om det på riktigt för jag gör det, på riktigt)

I en tid nu redan, har jag tänkt att jag skulle skriva något om min vardag. Jobbet och kärleken och resten. Den här eftermiddagen arbetar jag från ett café i hufvudstadens centrum och känner att jag behöver något kreativt att varva arbetet med. Därför: Voilá. P-et var snett till att börja med. Jag kunde inte låta bli. En vanlig arbetsdag vaknar jag oftast nån gång mellan 6 och 7. I praktiken måste jag vara på jobb först senast 9, men det är så mycket lugnare på tåget där runt 7 jämfört med runt 8, att jag gärna åker in tidigt. Dessutom är det skönt att kunna gå hem tidigt :) Nu råkar det nu vara så att jag är en mästare på att snooza, men jag har precis hittat en ny app, som kräver att man scannar en streckkod för att alarmet ska stängas av. Så, jag har ställt in tandkrämstubens streckkod, så att jag verkligen måste stiga upp. Om den visar sig fungera lika bra som den gjorde i morse kan jag skriva mer om den senare. Min arbetstresa tar cirka 40 minuter från dörr till dörr, va