En älvas ordbävningar

Igår tog jag en sjukledighetsdag, för jag vaknade efter 9 timmars sömn och var så trött att jag knappt orkade hålla ögonen öppna. Enligt min Fitbit sov jag 17 timmar igår - somnade 21 och vaknade 17 - det är en liten överdrift, men jag sov nog bort största delen av dagen trots det. Idag försökte jag få en tid till läkaren för att kolla om jag har brist på något eller om det "bara" är normal energibrist. Jag har de facto gått ner ett skrämmande antal kilon utan att ha försökt, och för första gången i kanske mitt liv stör det mig lite. Men nåja. Idag steg jag däremot upp ungefär 6.30, efter att ha ditchat idén om att stiga upp samtidigt som morgonskiftes-Mikael och börja dagen med yoga. På vägen till jobbet (jag går alltid genom Tripla) köpte jag några croissanter till frukost - det är ju trots allt fredag. Väl på jobbet gick dagen snabbt och lugnt - vi var bara 4 översättare på plats eftersom en av oss är sjuka, en av oss på distans och en av lediga. Jag kom mig äntligen för

Jag skulle kunna skriva en hel del om min resa till London med M, men det blev sist och slutligen en väldigt emotionellt utmattande resa, och jag vet inte om jag helt och hållet klarar av att sätta den i ord. Vi hade roligt åt britternas försök att dra elledningar. Vi åt fish and chips, och drack öl Jag utnyttjade AirBnB:ns utmärkta badkar Och jag såg Rosettastenen i brittiska muséet. Därtill fick jag träffa H, vilket var väldigt fint på många sätt. Och ganska tungt, på andra sätt. Jag tror att nästa gång jag planerar en polykylresa så måste vi sätta in mer egentid. Mina sociala skedar var konstant slut. Jag träffade också en massa Londonska lajvarvänner, vilket var helt megafint. Nick, och Alice, och Dana, och Glynn, Och Sarah, och Chris, och LolV, och nya människor. Jag shoppade också lite, och gick förstås förbi Kings Cross. Nästa gång vet jag dock bättre :)

Det talas ju om att kvinnor "bygger bo" för sitt barn före barnet föds, ställer i ordning och städar och har sig där hemma. Nesting kallas det på engelska. Well, jag har sedan jul ungefär, kännt att det är det jag gör nu också. Bygger bo, men inte för något barn. Jag har köpt en liten djungel av miniväxter. Jag köper aldrig växter. Jag har sålt min fula tv-hylla och söker efter en ny. Jag har gett bort min mindre snygga soffa, eftersom Mikael kommer ta med sin mycket snyggare soffa. Han tar också med sig en ny skohylla, som jag skaffat en matchande hatthylla till. Jag har också sålt mitt tamburskåp, och organiserat om hela klädskåpet. SORTERAT PLASTBURKAR. Det känns rätt, och bra. Jag hade tänkt skriva mer än så, men jag tror jag kom fram till att jag kanske inte ens vill försöka beskriva den här känslan av lugn och trygghet till andra. Jag vill bara känna den.