Tiden
Det har gått två veckor och jag tror jag har gått vidare. Det som var kärlek och stora ord skrumpnade ihop och hoppet pyste ut ungefär samtidigt som du sa att du behövde mera tid. Kanske var det just det som var meningen. Att jag skulle ge upp och sluta hoppas sluta tro att jag skulle kunna göra dig lycklig ge upp den fåniga Disneyframtid jag ritat upp i mitt sinne. Det som inte var tillräckligt för mig var för mycket för dig och tvärtom nu då vi pratar om tid. Det börjar ha gått för länge, alla osagda ord har koagulerat fast i såren och trots att jag redan en gång tog tillbaka mina ord så tror jag att det inte längre är värt det att riva upp de här såren igen för din skull.