En älvas ordbävningar

Min rumskompis och jag funderade ett tag på vad vi skulle kalla vår gemensamma lägenhet efter att jag flyttat in. Eftersom hon har en bok uppsatt på dörren till sitt rum som heter "Turvasatama" så kom det sig att vi började tala om "Haven" (vi talar engelska sinsemellan) som kortform av Safe haven, och därför har det börjat luta mot "Hamnen" på svenska. Och ja, jag skrev i något skede om hur jag målat om, och att jag kanske skulle kunna ge en rundtur? Här kommer den!   Det här är vyn då man kommer in i mitt rum. Klädskåpet i hörnet är den enda möbel jag köpte som helt ny då jag flyttade hit, eftersom mitt rum inte har något inbyggt skåp. Den lite omaka möbeln som står framför fönstret ska få hitta sin plats någon annanstans i lägenheten då jag köpt ett nytt skrivbord, men tills vidare står den där. På nattduksbordet (som väl egentligen nog är mer av en byrå) har jag min wakeup-lampa, boken "Lyckofällan" som jag läser för terapin, en hög

Igår var första dagen den här hösten som jag kände att jag fick kallt om händerna utan vantar. Idag var första morgonen jag svepte min enorma yllesjal om halsen innan jag for iväg till kontoret (många timmar senare än ursprungligen planerat). Vantar tog jag inte, och det var nog något av ett misstag. En annan höst, i en annan stad (men samma sjal). Jag börjar så småningom ha bott ett år i Hesa nu, det är ganska märkligt, för jag känner mig fortfarande nyinflyttad. Det är 10 månader sedan nu, och jag insåg precis att jag inte en enda gång har ångrat det, inte ens tänkt tanken på det. Det känns som en helt fånig tanke, nu då jag tänker den. Visst vore det ju ibland roligt att kunna träffa Mamma och systrar och Älvor lite lättare, men på inget vis vill jag ändra på hur det är. I princip har jag redan bott i Hesa (för ja, jag är ingen Hesabo, och därför säger jag HESA) under årets alla månader, eftersom jag bodde i Vik maj-augusti 2016 och i Arabia september-till december samma år.

Jag har börjat skriva ett flertal gånger nu, men har inte riktigt hittat ro. Jag skulle gärna skriva oftare, men om det inte vill sig så vill det väl inte sig. Nu har jag åtminstone ett snyggare sovrum, vilket är hemskt trevligt, så kanske det skulle kunna inspirera till mer bloggande? Just det, jag hade ju tänkt, då jag flyttade in för snart 10 månader sedan, att jag skulle måla om, för en av mina väggar var rentav ful. En sån där trist, ljusgrön som försökte vara neongrön men inte riktigt lyckades. Fult var det i alla fall. Jag kom mig bara aldrig för att sätta igång. Häromveckan blev det dock hux flux åka av, och jag gick in i RTV i Kampen och sa att jag hade tänkt måla om mitt rum. Sedan gick jag ut därifrån 15 minuter senare med allt jag behövde. Jag kände mig rätt ambitiös, kan jag tala om. Men, det gick ju bra :) Om jag vore en riktig bloggare skulle jag ha ett smakfullt taget, välskuret foto till den här texten men sini he haar it ja . Kanske jag ger en husesyn senare om det

Det går lite sämre nu igen. Jag har inte stigit upp före lunch på hela veckan, förutom i måndags, men det var för att jag steg upp med Pojkvän, som for iväg på jobb. Jag har inte varit på kontoret sedan i... fredags, tror jag. Det är helt okej, att det går sämre. För framgång och förbättring är inte linjärt, det är en funktion med vågor och dalar, och just nu är jag Y. Nånstans där längre högerut går det nerför igen, bara inte just nu. Lite för många nya variabler som jag inte räknat med, alltför lite konstanta värden. Jag är så trött på alla mina hälsokrämpor. Jag är bara 30, såhär ska det inte vara. Än. Som bäst prövar jag ett nytt sätt att äta som ställer alla mina varningsklockor upp och ner (grädde, smör och ost i allt jag äter), som gjort att jag tappat flera kilo i endast vatten, och som muka ska göra mina hudproblem lättare att bära. Jag vet inte, jag. Jag sover bättre och är mycket mindre hungrig, men min hud fittas precis lika mycket som förr om inte mer. Värt det? Tras