En älvas ordbävningar

Här kan man läsa del 1 och del 2 om hur det kom sig att jag bestämde mig för att jag vill donera äggceller. Än en gång har det gått ganska jämnt en vecka sedan någon uppdatering om detta, och jag har fått ett nytt telefonsamtal från Fertinova :) Som kortast fick jag veta att de har hittat en person som kommer att ta emot mina äggceller , och att hon beräknas vara i ett sådant skede av sin cykel att jag antagligen kommer få ett exakt datum under vecka 46, och går igenom hormonbehandlingen nån gång under vecka 48-49, det vill säga runt månadsskiftet, typ lillajul. Desto mer nya erfarenheter har jag inte att säga om saken just nu. Däremot kommer här lite lösa tankar (och ett dagsfärskt foto, för att jag känner mig snyggare än på länge!): (Älskar mina fåniga imagebrills från H&M) Kliniken får ge ut information om huruvida donationsprocessen lyckades, och om huruvida ett barn föds som resultat av donationen. I bägge fall ska man isåfall själv kontakta kliniken och fråga, d

För en dryg vecka sedan skrev jag om mitt första besök vid fertilitetskliniken Fertinova, om du vill läsa om det finns det här . Yle gjorde en artikel om äggcellsdonation! https://svenska.yle.fi/artikel/2016/05/12/sa-har-gar-en-aggcellsdonation-till Jag fick helt nyligen ett samtal från sköterskan på kliniken som meddelade att kromosomtestet gått snabbt den här gången (vanligtvis kan det ta 2-3 veckor), och frågade om jag har möjlighet att gå igenom donationsprocessen på den här sidan av året :) Så, jag har fått grönt ljus att gå vidare! Vad händer nu då? Det finns för stunden fler personer som behöver donerade äggceller än folk som donerar dem, så folk står så att säga i kö. Nu kommer de söka efter en lämplig mottagare för mina äggceller, och matcha ihop oss. Eftersom den mottagande kvinnans menscykel då behöver synkas med min, och jag använder hormonspiral, så kommer jag att på något vänster att anpassas efter kvinnans cykel, och därmed kommer de att ringa mig när de hitta

OHHOH. Jag hade tydligen aldrig publicerat det här. Oops! Innehållskommentar: Det här blogginlägget kommer delvis att handla om vikt och viktnedgång. Om det inte är din grej så är du välkommen tillbaka en annan gång. Källa: MobiHealthNews Jag insåg att jag aldrig skrev mina slutliga åsikter om hälsoappen Noom efter det blogginlägg jag skrev i början av juli , så jag tänkte att det får bli nästa grej. Klicka på länken om du vill veta vad Noom är för något, för här kommer mina åsikter! I retrospekt känns det som något av en scam. Jag gillade vissa saker riktigt mycket, men den allmänna uppfattningen jag fick är att den här appen finns till för att lura folk som desperat vill gå ner i vikt. Tyvärr. Det som jag främst baserar den åsikten på är att det verkar vara VÄLDIGT svårt att säga upp sitt "medlemskap" efter att man betalat den där euron som de två första veckorna kostar - även om jag personligen inte hade den upplevelsen. Här har jag tagit skärmdumpar från I

Jag behöver en paus i arbetet, så jag tänkte att jag bloggar lite. Jag har åstadkommit ungefär 1000 tecken översättning på morgonen, och skulle väldigt gärna åstadkomma lika mycket på eftermiddagen, men med tanke på att jag steg upp 7 för en gångs skull, så tror jag inte det lär hända. Idag funderar jag på bakgrundsljud ... (Länk till långsam jazz på youtube). Jag är en person som störs otroligt lätt av ljud om jag måste koncentrera mig. Jag kan inte heller lyssna på musik som har text, för då börjar jag fokusera på texten. Folk som viskar, eller andas för högt, eller typ trummar med foten mot något, det är saker som stör mig. Och ja, jag vet att det kan verka småsint, men jag inte hjälpa att det stör mig :) För några år sedan investerade jag i brusreducerande hörlurar, och de har räddat mig många gånger på tåget eller arbetet, men de är ofta rätt dyra (mina Bose Quiet Comfort 25 kostade 199 €), och alla vill inte sätta sådana pengar på hörlurar. Därför, ett tips om så kallat bak

Well, this escalated quickly. För några dagar sedan skrev jag om hur jag sett en annons om en fertilitetsklinik som söker äggcellsdonationer, och om vilka märkliga frågor de bad en svara på i samband med att man fyller i uppgifter om sig själv. Nå, jag fyllde nu i hela blanketten och fick sedan en första besökstid, och jag tänkte att det här kanske är något som intresserar andra, så jag kunde lika gärna skriva något om det? Fertinovas klinik i Helsingfors Jag sköter alltså hela den här processen via Ovumia Fertinova, som har flera kliniker i Finland, och nej jag har inte nån form av samarbete med dem utan bloggar om dem för att jag känner för det. I onsdags var jag där för första gången, och jag kom inte att tänka på att fota eller något liknande, så alla foton kommer från nätet. Jag klev in lite före 10 och behövde inte köa just alls, lokalerna kändes trevliga och ljusa och sådär... tja, "hälsovårdsaktiga". Jag anmälde mig vid receptionsrummet och fick ta kaffe (e

Inspirerat av en diskussion med Zacharias för en tid sedan 1. Folk som tuggar med öppen mun. Det som stör mig mest med det här är att det är nästintill omöjligt att säga till om det utan att det framkommer som en personlig attack, som en variant av "sättet som du äter på äcklar mig". Även om det är precis det jag vill säga. Jag vill inte vara så att säga, fräck i mun (även om den andra är det). Men seriöst. STÄNG KÄFTEN. Ljudet är fruktansvärt. Och ja, jag har försökt med ett så milt som möjligt "Hej by the way, can du tugga med stängd mun?" i förbifarten, och folk stannar alltid upp och blir helt superförskräckta. Hur kan ni ha levt över 20 år utan att märkt det här? Jag är känslig för andras ljud. Please. En kille på mitt kontor SUCKAR FÖR HÖGT. Bara stäng munnen då du tuggar. (Nej, Ville tuggar inte med öppen mun) 2. Folk som inte kan svara på mail , oavsett hur enkelt man försöker göra det för dem. Och då menar jag inte folk som inte svarar alls, utan

Jag hade inte alls tänkt skriva något om det här,  men sen blev jag så till mig att jag inte kunde hålla mig:   Jag har fått en goodie bag från Lush! HEJ btw jag har inte ens sagt åt Lush att jag skriver om dem och jag har inte fått pengar av dem för att skriva det här (däremot en drös med gratisgrejer!) så ni får ta precis allting med några nypor salt om ni känner för det! Jag skriver i vilket fall som helst inte om mina åsikter om produkterna här :) Lite backtracking: I fredags (tror jag det var?) blev jag kontaktad av en person från Yle (inte första gången...) som undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på en intervju om problemhud och ekologiska produkter, jag sa att visst kan jag det! Vi bestämde att vi ska träffas på måndag förmiddag, vilket alltså var idag, och eftersom jag nämnde att jag använder en hel del av Lushs produkter så föreslog journalisten att vi skulle träffas där. Så, hon ringde och frågade om det vore ok, och det var det. Intervjun

För några dagar sedan satt jag på bussen, vilket jag gör rätt sällan eftersom jag försöker hålla mig till tåg och spårvagn (jag blir lätt buss-sjuk och gillar dessutom inte bussar). Där råkade jag se en annons om en fertilitetsklinik, med info om att man kan donera äggceller åt människor som inte kan få barn med naturliga metoder. (Inte min bild, men det var just den här annonsen) Jag tyckte det lät som en rätt bra idé och beslöt mig för att kolla upp det (kanske framför allt hur krångligt det är och hur ont det skulle göra). Igår kväll skickade jag ett mail och idag morse fick jag svar och en länk till en blankett där jag fyllde i förhandsinformation om mig själv. Det var främst sånt som kontaktuppgifter, hälsouppgifter och uppgifter om mina yttre fysiska egenskaper. Jag blev dock helt ställd inför en av frågorna: På svenska: "Godkänner din make/maka/partner donationen?" Jag ska medge att jag inte en enda sekund övervägt att det här skulle vara ett beslut som