En älvas ordbävningar

I never felt as warm as I did When you touched me, gave me Goosebumps from head to toe But a love made of matches Was destined to burn out And end up in ashes and smoke Still ambers remained And I tried to re-ignite them Ended up playing with fire again You pushed me away And I fought and I stayed But maybe I should have listened Because you're right, I couldn't fix you You're right, I shouldn't have tried to Your pride, is what you're concerned about? Is "you're right" really all you wanna hear right now? Well, you're right, I should've walked away faster I should've known You'd only break my heart after I was already in love You're right, you aren't good enough I kissed your scars even after you hurt me And I held your hand even when you fucking burned me Do you know how embarrassing that was? To stay with somebody who hates you because You hope things get better You hope that love can Turn a monster into a man But it doesn

Först nu har jag börjat förstå vilken effekt de senaste två åren (och till viss del många år därförinnan) haft på mig, och då talar jag inte om den världsomspännande pandemin. Min psykoterapi tog slut i slutet av 2020, och jag var redan före det helt inställd på att ta ansvar för mitt eget välmående, syna mig själv och mina brister, och bli bättre, för min egen skull. Det här ledde mig till bland annat anknytningsteorin, och insikten att jag lutar mot att ha en otrygg-ambivalent anknytning medan de flesta av mina ex har haft en otrygg-undvikande anknytning. Jag är lite ängslig, vill gärna ha mycket kommunikation och närhet, och mina partner har oftast varit mer distanta, självständiga och ibland emotionellt otillgängliga. Jag skulle kunna räkna upp namn, men sånt brukar jag inte göra, så låt mig bara säga att jag helt klart har en typ. Och man behöver inte söka länge på nätet förrän man inser att folk som är ambivalenta och folk som är undvikande mycket lätt dras till varandra, och for