En älvas ordbävningar

För första gången sedan coronakrisen började lyckades jag stiga upp inom 15 minuter från att väckarklockan ringde för första gången - redan 06.15. För första gången orkade jag faktiskt med morgonyoga, till och med en dryg halvtimme under egen ledning. Kokade kaffe och åt frukost. Där kring 07.15 öppnade jag arbetsdatorn, och nu två timmar senare sitter jag i soffan med en katt till höger om mig och en slumrande pojkvän till vänster om mig. I bakgrunden knastrar syrsor och brasa från Noisli. Under tepausen gör jag slag i saken och beställer ett yogablock och en cork roller från internet. Solen klättrar högre, ser jag på grannens vägg genom fönstret, medan mitt te blir lagom varmt för att dricka och jag gör terminologanteckningar med ena handen och krafsar honom i nacken med den andra. Pojkvännen, inte katten. Värre kunde jag absolut ha det.

Jag hann ända fram till mitt polska lajvslott innan de skickade hem oss igen, på grund av coronaviruset. Det är nu snart 2 veckor sedan och mycket har hunnit hända sedan dess, och det känns som om det kunde vara smart att skriva lite om det. För ungefär två veckor sedan panikpackade jag för Werewar, ett College of Wizardry-lajv i Polen. Jag tror det var på tisdag som vi fick veta att Polen hade lagt in extra sanitetskontroller vid gränsen. Det lät ju lite oroväckande, och jag insåg att Tyskland hade börjat få rätt många fall av corona, runt 800 vid det laget (Idag runt 25 000). Nå, ingen fara, vi tog med käsidesi och sa att vi är noggranna med hygienen den del av resan som sker genom Tyskland. Long story short - vi kommer fram till Czocha sent på onsdag kväll, samma kväll som danska statsministern stängt landets skolor. Vi hinner krama våra vänner som snabbast, skämtar om att vi kanske borde börja skaka fot för säkerhets skull, packar upp och hinner köpa en öl i tavernan innan d