En älvas ordbävningar

Ibland undrar jag hur smart det riktigt är att vara så öppen som jag är, på ett så inofficiellt och oskyddat forum som en allmän blogg. Jag skriver ofta utan hämningar om kärlek och sorg och nära relationer, om bitterhet och minnen och om glittrande vänskap och om gammal, uttorkad ilska. Och inte vet ju jag vem som läser. Min blogg finns länkad åtminstone via mitt Instagram-konto, som jag öppnade igen, och på min Facebook-profil, som nu för all del är delvis begränsad. Men sådan har min attityd alltid varit, att jag skriver, säger, berättar, frågar, är ärlig och rak. Sen får man låta bli att läsa, lyssna och svara. De som inte är intresserade låter ju bevisligen bli. Och de som är intresserade... tja. Du har väl din orsak, gissar jag. Vet du själv, vad din orsak är? Kanske är du en gammal bekant från låg- eller högstadiet som gärna håller kontakten, men liksom jag inte orkar eller vet hur man ska ta initiativet till det efter så många år av tystnad. Kanske är du någon jag en gång i tid

Hallå där, köp blåbär! Hallå en gång till, köp rutten sill! Hej du där, sitt kvar här, den hemliga frilansarens evighetsmisär Trots förvaltningskarriär och tidsbundna besvär: låtsade lotsningar och påhittad primär. Hallå där, köpslå här! Hallå en gång till, jag gör som du vill! Ja se där, en till chimär: bland avtalslöften och oresonliga begär I brist på alternativ och i väntan på finansiär vackra ord som mest tyder på temporär.  Hallå där, ordpionjär! Hallå på dig själv, tala för dig själv! Hejdå, kär, jag stiger av här behöver en hamn som är mer stationär omställningsförhandlingar utan emotionell sfär hellre självständig än något sånär.

Utöver den bok som jag bestämt mig för att läsa i sommar (Tillbaka till henne, av Sara Lövestam) fick jag också läst ut en bok till i sommar. Eller, jag läste ut den idag, den andra september, så det får räknas. I ett av de sista kapitlen av "I sommar blir det nog bättre" av Sisko Savolahti filosoferar huvudkaraktären över att det är sista augusti, och sommaren är över. Hon sammanfattar vad som hänt hennes senaste år (dvs i boken), och konstaterar att hon inte alls har det så illa. I mitt förra inlägg där jag sammanfattade min sommar var jag olycklig. Det var ju som tur en av sommarens dalar, den sista veckan i staden. I övrigt hade jag ju nog en oerhört fin sommar, kanske den mest aktiva sommaren jag haft i och med att jag gjorde så mycket nytt, såg och andades och levde så mycket nytt, för jag hade sällan så mycket val (dvs val = 1). Men den sista veckan i stan var skitjobbig, vilket jag i retrospekt ändå är glad över, för hela tanken med min sommar i närheten av K var ju a